Nytt bloggställe

Flyttat över bloggen till nouw.com/livsbetraktelser 

flyttar bloggen till ett annat stället

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 0810408077"

Tungt just nu

Ibland är livet alldeles för tungt, jag undrar stilla för mig själv när det ska ta slut, den här mardrömmen jag levt i sen mars 2015 och som pågår än. Kämpar på med allting, håller på att skriva en bok om det som hänt mig, dels bearbetning för mig själv men även kanske en bok till andra som är i liknande situation.

Ikväll ska jag pröva på vattengympa för gravida, ska bli skönt att plaska en stund med andra gravida. Nu när jag går till gymet känner jag mig mest klumpig och inte alls i form, här träffar jag andra som också är gravida och kan koppla av mer.

Var hos barnmorskan idag, fick lyssna på hjärtljuden på "bulan" så mysigt och häftigt att höra det lilla livets hjärta slå. Från denna vecka kommer bebisens vikt att fördubblas varje vecka, haha får väl hoppas att min vikt inte fördubblas också.

skrivit en del på min bok

Håller på med en andra bok som kommer ges ut någon gång nästa år. Den tar upp det jag varit med om från mars i år fram till nu. undanhållande av barn från den andre föräldern. 

Förra året gav jag ut en diktbok "livsbetraktelser"om ni är intresserade av att köpa den har jag lite böcker kvar av den. idag skickade jag iväg tre av den ich hoppas de blir nöjda som förhoppningsvis får den under morgondagen. 

Lugn kväll

Foglossning de Lux ikväll, konstant hungrig hela kvällen. "Bulan" är hungrig, eller är det jag som är sugen ? 

Fixade naglarna hos min förra chef idag, skönt komma ut lite mellan illamåendeattackerna. Blev halloween naglar, supernöjd. 

RUL idag

Igår var vi på RUL, vi väntar en frisk liten sötnos som är beräknad till 11 mars 2016. Var så underbart att se "bulan" fara omkring och stöka runt. jag blir alldeles varm inombords och det kom en och annan glädjetår. 

Sååå skönt på kvällarna att släppa ut magen 😂😂😂 den lever sitt eget liv. 

 

På väg in mot Odenplan

Sitter på Roslagsbanan på väg in till Ultragyn vid Odenplan för RUL. Mår superilla och känner mig orkeslös idag, spytt 2 ggr på morgonen. Ska hursomhelst bli superspännande att få se "bulan" igen och förhoppningsvis ser vi vad det är vi väntar, en liten kille eller en liten tjej. 

Tänkte försöka sätta mig på ett fik innan och få i mig en smörgås med isvatten som är den enda cravingen som hållt i sig sedan start. helt tokig i isvatten av någon konstig anledning. 

Pulledpork i lergryta, mums

Idag gjorde jag och min sambo långkok, pulled pork i lergryta. Mums- vilken god middag det blev framåt kvällskvisten. Vi passade på att under dagen åka hem till en av mina bästa vänner och hennes familj för fika och lite prat. Var alldeles för länge sedan vi sågs. Det blir tyvärr så ibland när alla har fullt upp och inte orken eller tiden finns.

Har haft rejäl foglossning idag till och från men men det går ändå, bara att så ut. Illamåendet finns där hela tiden, kan slå till närsomhelst, utan förvarning, men man vänjer sig även med det och jag är positiv och inte den som klagar. Även om jag nog ibland kanske skulle behöva. Jag är som person sådan att i allt som sker hittar jag det positiva och roliga och gör något bra utav det.

Stanna upp

Vi lever i ett samhälle som jag tog upp häromdagen som är ett nätsamhälle. Det har blivit allt vanligare att vi är mer och mer uppkopplade och tillgängliga för allt och alla. Vi stressar hit och dit åt alla håll och kanter och hoppas innerligt att snart, snart lugnar det nog ner sig. Men, om vi inte gör något åt det själva, helt enkelt stannar upp och tillåter oss att sätta stopp för denna stress som är onödig i väldigt många fall kommer vi fortsätta att stressa vidare. Vi stressar i vardagen med allt, vi glömmer bort att leva nu och här, att vara närvarande.

Istället planerar vi semestrar, vi planerar små weekends och längtar till dessa tillfällen i livet då vi "tar det lugnare". Varför inte ta det lugnare nu, här i denna stund? Är all stress värd allt detta? Varför har samhället blivit såhär? att vi skjuter upp allt och ser fram emot saker därborta? Förgyll tillvaron i vardagen, jag tror att det kan vara minst lika viktigt att ha saker nu och här att se fram emot. Stanna upp, se vad som händer i denna stund, inte sen. Vad som helst kan hända i morgon, morgondagen vet du ingenting om.

glöm inte bort
att leva nu
här
i denna stund
glöm inte bort
att se
vad du faktiskt har

Är du närvarande ?

Kan du till hundra procent vara fullt närvarande och fokusera på den personen du pratar med ? Om du kan det får du den du pratar med att känna sig sedd och bekräftad och att du är intresserad. Vi föräldrar måste kunna vara närvarande med våra barn under deras uppväxt om vi inte är det kan vi aldrig, aldrig någonsin ta igen de ögonblick som förlorats. Tänk på det när du blir distraherad i vårt samhälle där vi ständigt är uppkopplade.

Det är skrämmande att vi alla, stora som små verkar vara upptagna med tekniken runtomkring oss att vi faktiskt helt och fullt inte är så närvarande i nuet. Det är precis som om nätsamhället är vår tids socialisering. Har vi glömt bort att vara nu och här?

Genom alla dessa sociala medier har vi alltid tillgång till vänner men hur nära och djupa är egentligen dessa vänner via sociala medier? En tankeställare att fundera kring. Har du någon gång tänkt på hur tjejkvällar exempelvis ser ut nuförtiden ? Så fort vi får in maten, tar nästan alla upp sina mobiler och dokumenterar, lägger upp en status på Facebook med bilder och taggar alla som är med och skriver någon härlig status till detta. Men hur långt kan detta gå har jag funderat på senaste tiden. Blir vi inte alla stressade av denna ständiga uppkoppling? Många dokumenterar hela tiden under hela tjejmiddagen, lägger upp bild efter bild, svarar på kommentarer under middagen med de "vänner" som inte är med. Hallå!! Någonstans är det fe, totalt fel.

Borde vi inte lära oss att bara strunta i Facebook, lägga ifrån oss våra mobiler och verkligen umgås på riktigt som förr? Tänk vilka härliga konversationer och roliga samtalsämnen som kan komma upp. Många av oss (inklusive jag) och jag skäms när jag funderar en dag som denna, en lördag i oktober om hur vi använder Facebook, instagram etc och lägger upp status om hur mysigt och trevligt vi har det med vänner, familj, våra barn. Det ser finare ut än vad det är. Om det nu är så underbart som vi skriver på sociala medier, varför inte bara strunta i att lägga upp bilder, tagga vänner etc och börja njuta av ögonblicket, nu och här, på riktigt. Har vi tappat den där känslan vi förr hade inneboende att vara närvarande med våra vänner, barn och familjen? Vi borde alla försöka börja med en dag i veckan logga ut från alla sociala medier och verkligen umgås. Fokusera på de du har i din närhet för det är de som betyder något. Så idag lördagen den 17 oktober tänker jag ta en paus från Facebook och vara närvarande i livet.

Graviditet och utseende

Samhället idag är väldigt utseendefixerat och när man är gravid kommer många frågor upp- oavsett man vill eller inte inom sig. Kroppen förändras när man är gravid. En del är sådär "snyggravida" och är det inte så vi alla vill se ut under vår graviditet? Första graviditeten var jag som en flodhäst, lika rund som jag är lång, spydde till min son som idag är 11 år tittade ut i världen, fick väldigt svår havandeskapsförgiftning som höll på att kosta oss båda livet. I v 32 blev det akut kejsarsnitt och vi låg på Neonatalavdelningen på Danderyds Sjukhus i en månad. Idag är både jag och min son välmående och han har inga "men" efter att ha fötts för tidigt. 

Jag väntar nu mitt andra barn med min underbara sambo, inte samma pappa som till första barnet. Gjorde en gastric bypass för två år sedan och har gått ner 37 kg. Har mått hur bra som helst av den operationen och trivs i mitt "nya jag". Nu är jag i v19, denna graviditet tänker jag nog mer på utseendet än första barnet. Kan nog bero på att jag är orolig att jag ska gå upp lika mycket som med första barnet. Jag hoppas verkligen inte det. 

Känner mig mest ful, osexig, otymplig just nu. Även om det är mysigt på alla sätt och vis att känna det lilla livet inom sig. Jag och min sambo väntar vårt "kärleksbarn". Det är hans första barn, många tankar och funderingar han nog inte alltid tar upp med mig. För mig är det minst lika spännande denna gång och det känns som om det är första barnet på något sätt i och med att det i november är 12 år sedan jag fick min älskade son. 

Nu vid andra barnet mår jag konstant illa igen, spyr ca 7-9 gånger per dag men försöker göra lite roliga saker också och inte isolera mig. Vissa dagar är värre ön andra, har även fått foglossning, vissa dagar sitter jag eller ligger där jag är helt enkelt. Dessa "förvärkar" som kroppen håller på att öva sig med är sååå underbara...eller inte. Hela magen blir stenhård, kroppen lever verkligen sitt eget liv när man är gravid. Det väller ut hör och där känns det som. 

Inte konstigt att man som kvinna får många funderingar kring utseendet när samhället har ett ideal och detta ideal är allt annat än vad man är när man väntar barn. 

Jag har fått många tankar kring om min sambo i smyg tittar på andra tjejer, flirtar med andra tjejer för att jag inte är lika "snygg" som innan. Dessa tankar är en naturlig del utav att vara gravid. Det gäller då att ha en sambo som överöser en med komplimanger, hur snygg och sexi man är och verkligen bekräftar det. Annars känner jag mig osedd, oattraktiv och får en massa knasiga funderingar. 

Så- alla ni killar/mänsom är blivande pappor till era gravida tjejer/kvinnor, överös dem massor om att ni fortfarande tycker att de är attraktiva, sexiga, snygga. Säg "vad fin du är" om hon klätt upp sig etc. Våra hormoner är inte roliga alls då vi väntar barn. Vi är sura, lättirreterade, har lätt till gråt, tar lätt illa upp av kommentarer som inte är menade som elaka. Vi kan inte rå för det, ha tålamod. 

Jag tycker inte om att vara gravid, det enda jag tycker om är att känna bebisen, det andra skippar jag mer än gärna. Utseende under graviditeten, det händer en hel del under graviditeten förutom magen som växer till en gigantisk okontrollerbar form. Har små bröst innan och nu växer de och är större, det känns kul för mig som har små i vanliga fall. 

Tycker om att träna zumba  i vanliga fall men nu känner jag mig mest klumpig och ful när jag går på dessa pass. Känns som alla är så snygga och vältränade. Längtar till nästa år då jag kan vara mer rörlig och inte känna mig som en klumpig, osexig kvinna. Det är svårt att vara sådär snygg som innan. Det är bara att tänka om och leva nu och här med allt vad det innebär att vänta barn. Gravidkläder är inte alltid så roliga, finns inte så mycket snygga och om de är snygga kostar de jätte mycket. 

Mina höfter har blivit större nu under andra graviditeten, det är bara normalt för vi ska ju föda fram ett barn och det måste finnas plats inför förlossningen. Kom ihåg att du som kvinna under förlossningen är "drottningen" det är du som föder och ska bestämma vad som känns bra och inte. Ha folk som du är trygg med på din förlossning. 

V19 nu ❤️❤️❤️

Köpte Babygym idag

Söndag, ligger i soffan och känner hur "bulan" håller igång. Det är mysigt tycker jag, en häftig känsla att veta att det växer ett litet liv inom mig. Min sambos och mitt kärleksbarn, är så nyfiken på vem som är därinne. 

Vaknar varje morgon med huvudvärk, illamående som vanligt. Tyvärr tillhör jag nog den kategorin av gravida som får ha illamående fram till det är dags att föda. 

Idag vet jag inte än vad som händer, det beror lite på vissa omständigheter jag inte kan göra så mycket åt. Önskar jag kunde påverka vissa saker mer men tyvärr kan jag inte det. Har lärt mig att saker jag inte kan påverka är det ingen idé att lägga energi på, ibland är det svårt att ändå inte lägga energi på dessa saker.

Igår köpte vi ett Babygym på loppis för 20 kr. 

Shopping i Täby Centrum

Igår var jag i Täby centrum med en av mina underbara vänner. Behövde köpa en gravidjacka och nya grsvidjeans, magen växer så den knakar, undrar vad som växer därinne egentligen, har gått upp 7 kilo och är i v18 men det ser ut som jag är längre gången. 

Idag känner jag att kroppen behöver vila, igår när jag kom hem kunde jag inget annat än ligga i soffan, foglossning och kroppen övade sig inför förlossningen som är vanligt från nu och fram till det är dags att föda. har inte gjort många knop idag inte, sett ett avsnitt av "one born every minute" och gråtit i kapp med föräldrarna. 

Illamående och huvudvärk

Vaknade 06:15 av att jag var hungrig, tror ni jag kunnat somna om? Nää, självklart inte. Kaffe blir det nu och smörgås. 

Mår illa som vanligt med en sprängande huvudvärk på det. Tänkte ändå försöka ta mig iväg till Täby en stund idag och gå och kika i butiker, det finns ju toaletter att springa till när jag behöver spy. 

Ligger just nu i sängen i pyjamas och slappar, sova, vad är det? Haha lär inte bli så mycket av den varan från mars och framåt heller för den delen då "bulan" ska kika ut i världen. Är så nyfiken på vem som döljer sig där inne, längtar så till mars. 

Foglossning, aj, aj

Solen skiner från en blå himmel denna Onsdag i oktober. Jag har precis ätit frukost, havregrynsgröt med sirap, en av mina ceavings, denna har hållt i sig längst. 

Foglossningen är superjobbig just nu plus illamåendet jag har 24/7. Nästa vecka ska jag till läkaren och prata om foglossningen bland annat. det finns ju hjälp som lindrar och hjälper vid foglossning, dumt att lida i onödan. 

självkänsla under graviditet

Detta är andra gången jag är gravid och det är likadant nu som första gången jag väntade barn. Är totalt förvirrad, glömmer saker, tur jag inte är ensam om detta, fler jag känner är precis likadana när de är gravida. Har börjat skriva listor så jag inte ska glömma bort vad jag ska göra och när. 

Min självkänsla och mitt självförtroende är inte alltid det bästa, nu är det ännu värre än någonsin när jag är gravid. Är osäker på mig själv, osäker på det mesta i livet. Är känslig, minsta lilla tar jag åt mig utav, speciellt från min underbara sambo. saker jag i normala fall inte skulle ta illa upp av innan kan jag gå omkring och tänka på i flera dagar. 

Känner mig stor, klumpig, osexig och inom mig finns känslor som "tänk om min sambo inte tycker jag är sexig" "tänk om min sambo flirtar med andra och blir intresserad av någon annan". I normala fall tänker jag inte ens sådana tankar men nu, nu minsann får dessa tankar mig att känna mig små nere och ledsen. 

Man blir knasig när man väntar barn det är en sak som är säker och känslorna åker berg & dalbana nästintill varje dag, det tär på krafterna. 

Lugn dag med HBO serier

Idag är ingen bra dag, mår illa, mår illa, mår illa. helgen som varit tog jag och älsklingen en tur till Gävle och bara hade det bra, sov på hotell, åt ute, fikade och bara rådde om varandra. trots illamående 24/7 måste man försöka hitta på lite ändå. 

i går innan vi åkte hem gjorde vi ett besök på järnvägsmuseét, kan verkligen rekommendera det. Så häftigt att se alla dessa gamla lok och vagnar. 

Idag händer inte mycket. Blir en lugn dag, se någon bra serie på HBO Nordic eller Netflix. 

Knasiga drömmar

Mår fortfarande illa, men börjat vänja mig på något sätt gör man det. Det är ju bara 9 månader man behöver stå ut med illamående, kommer något helt underbart ut av det hela i slutändan. 

Drömmer ofantligt mycket knasiga drömmar framförallt mardrömmar. Allt från att vara jagad av en massmördare till att bli jagad av en jätte smurf till att min sambo är otrogen. drömde en mysig dröm häromnatten, att vi var på BB och fick en liten tjej. 

Gravid- guld och gröna skogar ?

Att vara gravid är inte alltid guld och gröna skogar och rosa skimmer. hormonerna känns som de är utanpå, ingen kontroll på känslor, på hur man reagerar på saker. Är oerhört känslig och tar åt mig för minsta lilla. 

Tankar om vikt, om utseende, allt ploppar upp...

Yr är bara förnamnet

Idag har jag inte gjort många knop, har varit yr hela dagen och nu ikväll är det så illa att när jag ligger still i soffan och bara vrider på huvudet snurrar hela rummet. Obehagligt är det. men men, hoppas att det snart går över. 

Har tvättat två maskiner idag, plockat lite hemma, legat i soffan mestadels. Är känsligare än någonsin just nu, värre än i början av graviditeten. Minsta lilla så går världen under (nästan i alla fall). 

Känner mig oattraktiv som gravid

För tillfället känner jag mig mest plufsig och tjock och oattraktiv. Men vet ju att jag bär på det finaste man kan. Försöker piffa upp mig med snygga kläder och lite sådant istället då känns det roligare att vara gravid. Saknar min sambo något otroligt mycket nu när jag är gravid när han är i USA med jobbet. 

Örebro

Har varit i Örebro några dagar, välbehövligt och trevligt. Skönt med miljöombyte, det behövde jag trots mitt illamående som finns 24/7. mamma och jag har lunchat, fikat och shopat och bara haft det bra. På kvällarna har vi umgåtts och pratat och sett på tv ihop jag, mamma och pappa. Ibland är det skönt att få komma hem och bara vara. 

Havregrynsgröt med kanel - min craving

Godmorgon, ätit en tallrik med havregrynsgröt med kanel och socker. Andra veckan i rad jag älskar havregrynsgröt. Vaknade med extrem huvudvärk i morse, inte skönt, sover konstigt just nu på nätterna. Om jag ligger plant med huvudet då blir jag yr, på rygg går inte att ligga, på höger sida inget bra helker alltså då återstår vänster sida. Bara då kan jag sova gott. I natt vaknade jag av att "bulan" höll igång som den, gick upp en stund då och kikade på tv. 

Illamående är här ännu, dygnet runt, konstant bakis. Så fort jag äter, vad jag än äter, när jag än äter får jag hjärtklappning som heter duga som håller i sig en timme ungefär, precis som om kroppen ska bestämma sig för om jag tål det jag ätit eller inte. 

För tillfället är det så att min kropp lever sitt eget liv, bara att ta sig igenom dagarna med positivt tänkande. Mellan varven är det hur mysigt som helst att vara gravid, känna hur ett litet liv växer och gror. Att få bli mamma igen 12 år efter mitt första barn  37 (38) i november känns fantastiskt och på ett sätt känns det nästan som det är första barnet. 

Konstant bakis känsla som gravid

 Igår spydde jag bara, hör och häpna 4 gånger haha. konstant bakis känner jag mig hela dagarna, hela kvällarna sedan dag ett av graviditeten. Så ser mitt liv ut förmodligen ända fram till "bulan" tittar ut i mars. 

Det här med cravings, för tredje dagen i rad bara älskar jag havregrynsgröt med kanel, lite socker och mjölk och myyycket kanel ska det vara, mums vad det är gott. 

Sova, det kan jag glömma om morgnar då jag vaknar mellan 6-7 varje morgon av mitt illamående som gör att jag måste gå upp och äta, har nyss ätit frukost. Tror ni jag kan somna om? Nääää...Haha och i mars tittar den lille ut och då blir det inte mycket av att sova heller. Men hörni, mitt i alla dessa spyor, känsla av ständig bakfylla och nu även foglossning som smyger sig på som en objuden gäst som gör ont bara jag nyser älskar jag att känna hur "bulan" håller igång. 

Att dessutom ha en stöttande sambo mitt i allt detta är det bästa som finns, Tänk att det kan kännas så bra att bli förälder med någon, vi har alltid kul oavsett vad vi gör, så har det varit från dag ett. Viss oense, det är vi som alla andra då och då. Två år senare älskar jag min sambo fortfarande mer och mer hur det nu kan gå till. Antar att vi båda ser till att hela tiden, ständigt, varje dag, vårda kärleken vi har, även i de mest svåra stunderna i livet. 

Tål inga dofter

Är nu i vecka 15, tänkte berätta den andra sidan av att vara gravid. Den sidan som inte är en dans på rosor, som inte alla pratar om. Det pratas oftare om hur underbart det är att vänta barn, hur mysigt det är, hur fräsch man känner sig och går omkring i ett lyckorus. Så är det inte för mig. Att vara gravid är som en ständig bakfylla, dygnet runt, varje dag. Illamående som inte ger sig någon gång trots lergigan comp. Tål inga parfym dofter alls, har typ tvingat min sambo att använda parfymfritt här hemma. En bra dag spyr jag bara fyra gånger, dessa dagar orkar jag till och med ta mig ut korta svängar, till centrum, en dålig dag spyr jag nio gånger och är sängliggandes . Går på täta läkarkontroller, går upp lagom i vikt, varken för mycket eller för lite. Bra för både mig och "bulan", som håller igång inne i magen. Läkaren på mvc och även jag börjar misstänka att jag tillhör kategorin av kvinnor som helt enkelt får dras med detta illamående och spyor till "bulan" är beräknad i mitten av mars. Att varje dag känna sig som en zombie mer död än levande är min sida av att vara gravid, att inte känna sig vacker, sexig och rolig är också min sida. Då är det tur att jag har min underbara sambo som verkligen på alla sätt får mig att må bra och känna mig sexig, snygg, vacker trots mitt mående. 

#Blogg100, dag 70, Vänner

Ni är underbara vänner, just för att ni finns, alltid för mig, alltid funnits. Tack mina fina vänner för allt stöd och all stöttning i allting i livet både i med och motgång. Jag uppskattar allt ni gör för mig även om jag ibland just nu inte har orken att visa min uppskattning på det sätt ni förtjänar.

#Blogg100, dag 69, Visdomsord

allt du gör
mot andra
får du igen
på ett 
eller annat sätt

******************************

alla har vi en historia
lika viktig 
som din
min
vår

******************************

soliga dagar
kan tyckas
sällsynta
spara dem 
inom dig
plocka fram
vid behov

*******************************

#Blogg100, dag 68, Vill bara

Vill bara att allt ska bli som vanligt igen, att du min älskade son ska komma hem igen, att du ska få vara med mamma igen som du innerst inne vill, jag känner dig utan och innan utan ord. Vi två har alltid haft ett speciellt band och har fast vi inte är nära varandra. Jag vet att du älskar mig och jag vet att din pappa och farmor inte har låtit dig ringa eller ha på din mobil alls. När du var liten sa och hotade din pappa ofta mig, din mamma med att han en dag skulle ta dig ifrån mig. Nu har han sim chans och gör allt för att du inte ska vilja träffa din mamma igen. Tyvärr är det så din pappa fungerar och har fungerat i alla år. Jag hoppas att du inser det en dag och ryter ifrån riktigt ordentligt.

#Blogg100, dag 67, Undrar om

undrar om min 11 åring tänker på mig, saknar sin mamma, längtar efter mig. Tankarna mal inom mig, jag vet hur hans pappa kan vara, hur han är expert på att trycka ner psykiskt både andra och sin egen son. Det har han gjort många gånger under åren, det är därför min 11 åring inte velat vara hos sin pappa i perioder då hans pappa manipulerar, trycker sakta men säkert ner en i skorna totalt till man är förstörd inom sig och inte vågar, inte orkar annat än att tycka och tänka som honom. Ingen har riktigt förstått tror jag hur min sons pappa fungerar, jo de som har träffat honom och vet hur han fungerar. Men alla utomstående såsom myndigheter tycker han är en sååå bra pappa.

#Blogg100, dag 66, ensam

Jag saknar min älskade 11 åring så det gör ont. Känns som om jag ska gå sönder inom mig, att hela jag är gjord utav glas, att hela jag snart går i kras. Ingen som inte varit med om detta kan aldrig någonsin helt och fullt förstå vad jag genomgår. Jag har valt att vara öppen med detta för det som sker är inte rätt överhuvudtaget. Någonstans i samhället är det totalt fel, totalt kaos. Ingen hjälp finns att få  från någonstans. Som mamma och förälder känner jag mig sviken av samhället, totalt ensam och utelämnad. Jag är arg, frustrerad, förbannad på hur samhället agerat eller icke agerat. Har inte barnen rätt till båda sina föräldrar? Det låter så bra och fint på pappret. I verkligheten ser det helt annorlunda ut.

#Blogg100, dag 65, visdomsord

livet är en blomma
vattna den ständigt

***********************************

framtiden ligger där
öppen
väntar på
dig
mig
oss
vi skapar den
med varje ögonblick

***********************************
att hitta den inre friden
och stillheten
är livets svåra

***********************************

#Blogg100, dag 64, sökt jobb

Mitt i allt elände jag nu befinner mig i har jag sökt massor med jobb. Det blir inte bättre av att gå hemma och grubbla. Jag stänger snarare in mig mer och mer, går ogärna utanför dörren om jag inte har något vettigt att göra. Något meningsfullt som jag tycker är kul och utmanande. Jag känner att för att orka ta mig igenom denna process som ligger framför måste allt annat runtomkring fungera i livet.

#Blogg100, dag 63, Att tänka positivt

Trots den mardröm jag befinner mig i har jag någonstans beslutat mig för att vara positiv och tänka positivt. Detta ska inte ta knäcken på mig för det finns många bra saker i livet som stärker mig att orka ta mig igenom den här skiten jag hamnat i. Har ännu inte fått prata med eller träffa min underbara son som fortfarande undanhålls från sin pappa. Jag lever på hoppet, kämpar varje dag. Jag bygger upp min självkänsla och mitt självförtroende och tar hjälp av vänner och familj och vet du? det fungerar för mig.

#Blogg100, dag 62, Vad skriver jag om

Jag har läst igenom min blogg och upptäckt att jag egentligen inte har någon struktur i vad för ämne jag tar upp. Jag skriver om det jag känner för just den dagen jag skriver inlägget. Det kan vara om något jag läst om eller om tankar som far omkring inom mig som måste ut. Många andra bloggare har en viss struktur i sitt bloggande har jag märkt då jag läst. Kanske, kanske hamnar jag där så småningom, vi får se vad som händer.

#Blogg100, dag 61, att läsa andras bloggar

Att läsa andras bloggar är inspirerande, lärorikt och insiktsfullt. Då kan du som människa få nya infallsvinklar du aldrig annars tänkt på innan. Jag har många gånger fått upp ögonen när jag läst andras bloggar och även fått inspiration till mina egna blogginlägg.

#Blogg100, dag 60, Livet

Livet tar dig in på alla möjliga vägar, ta vara på varje dag du har med de du bryr dig om. I morgon kan det vara försent, brusa inte upp om småsaker i vardagen, det finns viktigare saker att lägg energi på än små saker du går och retar dig på. Är det värt att ta upp minsta lilla sak?

#Blogg100, dag 59, visdomar på foton

#Blogg100, dag 58, musik och texter

Jag har alltid så länge jag kan minnas älskat musik. För mig är musik oerhört viktigt och gör livet lättare och mer innehållsrikt. Det är viktigt att texterna är tänkvärda och säger något. Min absoluta favoritartist av de svenska är Lars Winnerbäck som med sin musik och texterna ihop får ens inre att må bra, tänka och hantera allt i livet som du kan tänka dig. Hans texter tar upp livet som det är. Han sjunger om livet, om ångest, tvivel, att vi vill så mycket, att vi vill bort från det liv vi lever, att vi strävar efter toppen alltför mycket, men vad händer när vi är där? är vi lyckliga då? På ett finurligt, bra sätt lyckas Lars Winnerbäck hela tiden fånga det vi andra har så svårt att prata om. Många utav hans texter har hög igenkänningsfaktor.

#Blogg100, dag 57, träna, träna, träna

Denna månad har jag tränat mer än någonsin. Det är just nu träningen som får mig att hålla mig över ytan, att orka med det jag tvingas genomlida i livet. Om jag inte hade hållit igång träningen så pass mycket hade jag aldrig orkat med allting. Varken jag eller min 11 åring tjänar på att jag klappar ihop när han kommer hem, vad jag längtar att få krama om honom, hålla honom i min famn och säga hur mycket jag älskar honom. Det gäller att vara stark nu för att orka med allt det jobbiga som ligger framför mig och allt som varit. Träningen har gett resultat rent fysiskt också, då är det extra kul att hålla vid att fortsätta träna.

#Blogg100, dag 56, ny bok

Håller på för fullt med min nya bok som kommer handla om det som drabbat mig, min son och min sambo sedan den 31 mars 2015. Vi lever i en mardröm för tillfället, det här jag är med om är det värsta jag varit med om i mitt 37 åriga liv. Önskar inte min värsta fiende det jag får vara med om. Att människor kan vara så elaka i samhället idag, som förstör för en hel familj, hela livet. Kommer ta lång tid innan jag återhämtar mig från den här upplevelsen. Genom att skriva om det här bearbetar jag samtidigt det vi får genomlida, får genomgå som par, som familj. Genom skrivandet får jag kraft, hämtar energi, får ur mig allt jag behöver få ur mig.

#Blogg100, dag 55, MC genom Stockholms trafik

Solen skiner idag, fredag i Stockholm, följde med min sambo till hans jobb för att få tänka på annat, rensa tankarna från allt det jobbiga jag har att bära på som tär på energin, som tär på mitt mående, som äter upp mitt inre, sakta, sakta, lite för varje dag. En viktig pusselbit är borta ur mitt liv, min älskade son, som blir undanhållen utav sin pappa på ett sätt som inte är ”rättvist spel”.

Vi åkte MC till hans jobb, finhojen Triumph Adventurer, så mysigt att puttra omkring på den, det är en sådan frihetskänsla att åka MC, man glömmer både tid och rum, blir ett med den på något sätt. Skönt att ta sig på MC när det är rusningstrafik, man kommer fram överallt och smidigt är det.

Sitter nu på min sambos jobb och skriver blogginlägg, skriver på min nya bok som handlar om det jag upplevt från den 31 mars fram till idag, ska skriva varje dag om hur det går med allting, hur jag upplever samhället, hur jag mår som förälder, hur jag tänker om skolan som inte allt stöttar mig utan endast min sons pappa som verkar få göra hur han vill och styra och ställa hur mycket som helst. Vågar inte skolan säga ifrån till honom? Har de sådan respekt för honom och hans mamma? Jag, kuratorn samt rektorn på min sons skola pratade om att för vår sons skull ska ingen av oss medverka i skolan på grund av att han ska få vara sig själv, bara vara, utan tankar på hur det är mellan mig och hans pappa med vårdnadstvisten. Då gäller det att skolan ser till att hans pappa följer detsamma, och inte bryter mot det de tagit upp med oss.

Jag försöker att trots allting som sker leva så normalt som möjligt, det fungerar ibland, men rätt vad det är kommer allting över mig, då gråter jag hejdlöst, utan stopp på tårar verkar det som. Men så kommer jag igen, hittar ny styrka, ny kämparglöd att det ska ordna sig allting, att detta ska bli bra i slutändan. 

#Blogg100, dag 54, sakta tiden går

Sakta tiden går

sakta tiden går
rår ej på
allt som skerrår ej för

alla orosmoment

tar en dag i taget
tar ett kliv åt gången

nära det inre
en själ
full av oro
full av maktlöshet

tar en dag i taget
medan oron biter tag
allt fastare grepp
allt hårdare grepp
om det inreden glöd som inom bor

sakta tiden går
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 53, kan någon någonsin förstå?

Kan någon någonsin förstå?

kan någon någonsin förstå
ångesten som kryper omkring
ålar inom mig
gör sönder hela mitt inre
en liten bit i taget för var dag
som går vi är ifrån varandra
rår ej för
tårar som rinner
rår ej för
oron inom
utom
överallt och ingenstans
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 52, jag är arg, besviken och ledsen

När jag tänker på det jag, min son och min sambo får utstå för tillfället blir jag arg, besviken, ledsen, får en inre oro som inte är rolig. Att samhället inte agerar, att ingenting verkar hända, att allting går så långsamt när det gäller ett barn som har rätt till båda sina föräldrar är för mig ofattbart. 

När den ena föräldern undanhåller en 11 åring från den andra föräldern på grund av egoistiskt och själviskt sätt, som inte är för barnets bästa, när den ena föräldern gör detta för att jävlas är det inte för vår gemensamma sons bästa. Det är sjukt hur elak man kan var som förälder mot den andra föräldern.

Nu har det gått tre veckor sedan jag fick träffa min son, fick prata med honom. De första tre dagarna sände vår 11 åring sms hela tiden till mig ”Jag klarar inte av att leva utan dig mamma”, ”när får jag komma hem”, ”vill inte bo hos min pappa”. Då gör det ont i mamma hjärtat, jag blir mer och mer beslutsam att detta ska ordnas, att han ska få komma hem, dit han vill, där han vill vara och bo.

Att som förälder inte ens få prata med sitt barn på grund av den ena föräldern vill jävlas, försöka knäcka, gör oerhört ont inom, smärtar, lämnar ett tomrum utan dess like som nog ingen någonsin kan förstå som inte varit med om något liknande i sitt liv. 

Blogg100, dag 51, visdomsord

#Blogg100, dag 50, visdom

Livet består av upp och nedgångar för oss alla. Skrivandet har många gånger räddat mig när det är jobbigt. Idag delar jag med mig av några av mina små visdomsord på egna bilder. 

#blogg100, dag 49, en dag med sol

Idag bar det av in till Stockholm och Kungsträdgården för att kika på de blommande körsbärsträden. Strålande sol, glass och kaffe i solen. Strosande i Stockholm, småshopande, både lunch, rosévin och middag hanns med för mig och mamma. Det var inte bara vi inne i storstan, ett antal andra, lika glada och entusiastiska människor hade tagit sig in till storstan. 

#blogg100, dag 48, En dag & kväll i Sthlm

Livet pågår trots att det ser ut som det gör just nu, ska inte säga att det är lätt. Det är jäkligt tufft, som att leva i en mardröm. Om jag ger upp hjälper jag inte min älskade Trollunge. Kämpar för honom och tänker visa sanningen, vi vet vad som är sant och inte. 

Varje dag känns som en hel evighet, som om jag är mitt i en mardröm och väntar på att vakna upp. Idag tog mamma och jag oss in till storstan för att tänka på annat, vi måste försöka trots allt. 

Började med att fika på Kulturhuset, sedan blev det lite shopping och promenad ner mot gamla stan och tillbaka igen. Vi avslutade våran stund i Sthlm med att äta på kolgrillsbaren i Kungshallarna, vi passade på att ta varsitt glas med rödvin till maten. 

#Blogg100, dag 47, träningen ger ro

När jag tränar får jag ro, harmoni och glädje i hela mig. Jag känner mig starkare, får mer energi att orka med livet för tillfället då mitt liv just nu är en enda mardröm. Önskar så att livet ska återgå till det normala, att det ska bli som det ska vara. Hur ska jag orka ta mig igenom allt frågar jag mig gång på gång, hur ska jag hitta energin till att orka kämpa tills allt löst sig? På något sätt finner jag energin att kämpa mig vidare.

Sedan januari månad har jag tränat 13 pass per månad, nu i april månad är jag uppe i 11 pass redan. Fler lär det bli, har verkligen kommit in i att träna, känns toppen och jag tycker bara att det blir roligare och roligare, det ger resultat som jag förut bara drömt om. Ska lägga till mer styrkepass i träningen, tränar mest danspass, vill ha lite mer styrka, tänkte lägga in bodypump och thaibox bland annat.

#Blogg100, dag 46, försöker leva trots allt

De senaste två veckorna har varit de värsta i mitt liv, går inte i ord att beskriva den känsla, den tomhet som bor inom mig. Önskar inte ens min värsta fiende det jag går igenom för tillfället. Att samhället fungerar såhär är skrämmande, att det får fortgå, att vi inte får den stöttning och den hjälp vi behöver är skrämmande. Den ena skyller ifrån sig till den andra av samtliga instanser, den kan inte göra så, den kan inte göra si. Känner mig totalt maktlös hur jag ska agera, vad jag ska göra, vem ska jag vända mig till?

Varje dag kämpar jag med att hålla ihop mig själv, för att inte gå under, försöker stänga av, det fungerar ibland, men inte så bra. Det som räddar mig just nu, i detta läge är träningen, alla grymma pass på Gym & Motion, min familj, mina vänner och min underbara sambo. Utan allas stöttning skulle jag inte orka, skulle jag inte ha kraften. Försöker se målet framför mig, att det ska gå vägen med allting, att det ska lösa sig på något sätt men det känns tungt, väldigt tungt om jag ska vara ärlig.

#Blogg100, dag 45, små tankar

våga vara dig själv
*Sofhia Wirström*

våga gå din egen väg
*Sofhia Wirström*

lyssna ej
på skvaller
*Sofhia Wirström*

lita på dig
själv
inte andra
*Sofhia Wirström*

dina tankar
är viktiga
*Sofhia Wirström*

minns att du alltid
alltid är viktig 
*Sofhia Wirström*

låt ingen någonsin
bestämma över dig
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 44, styrka

Genom vänner får man styrka och kraft att orka kämpa vidare hur hårt stormen än tar i. Är tacksam för att ha de vänner jag har som ger mig sådan oerhörd styrka och kraft.

Har även världens bästa sambo som kämpar nu när livet för oss båda är tufft. Vi kommer klara detta tillsammans och gå starkare ut från denna mardröm.

Min underbara familj som drar mig upp nu när allt är som tuffast. Har hittat styrka att kämpa och inte ge upp. Alla dessa tårar har gjort att jag hittat en enorm styrka och envishet att detta ska jag klara.

Träningen på gym & Motion I Åkersberga med alla underbara ledare är fantastisk och ger mig sådan energi och glädje mitt i allt.

Ett gnälligt inlägg idag men fullt av styrka och hopp.

#Blogg100, dag 43, livsbetraktelser

Hösten 2014 gav jag ut min första diktbok "livsbetraktelser". En dröm jag hade att få ge ut mina dikter och texter. Är jätte nöjd och stolt över det.

Boken tar upp allt du kan tänka dig som kan dyka upp i livet. Alla kan känna igen sig i mina dikter och texter, du kan finna tröst eller inspiration. Livsbetraktelser kan sägas vara en diktcoaching bok som coachar dig på din vandring.

#Blogg100, dag 42, inga måsten

En dag utan några måsten är en dag med njutning,  chans att hämta energi och kraft. Sådana dagar är välbehövliga, för mig var det totalt nödvändigt idag att inte ha måsten. 

#Blogg100 dag 41, livsöden

Alla bär vi på olika livsöden som påverkat oss och påverkar oss ännu idag i våra liv på ett eller annat sätt. Vi är alla unika individer med olika slags ryggsäckar som ibland tynger ner och ibland lättar vår börda.

Att få alldeles för mycket "skit" samlat i de ryggsäckar vi bär från barnsben till där vi befinner oss just nu, just här är inte det lättaste att tampas med alla gånger. Vi hanterar de hinder som dyker upp olika beroende på sinnesstämning och vad vi varit med om...

Se varandra med nya ögon,  döm inte andra innan du vet vad som just de bär med sig från tidigare. Se varandras styrkor och lyft dessa istället för att se varandras svaga sidor.

#blogg 100, dag 40, träning ger harmoni

Igår prövade jag pilates för första gången, var toppenbra och väldigt harmonisk och skön träning som kommer ge mig mer styrka på många sätt. Kommer definitivt fortsätta med pilates. Direkt efter pilates körde jag zumbastep, så kul och bra musik. 

Träning ger mig harmoni i livet hur tufft och jobbigt det än är. tränar jag glömmer jag bort allt som är jobbigt och svårt och orkar även ta tag i saker jag annars inte orkat. Idag, torsdag blir det att ta sig iväg för ett härligt pass Bodyjam, ett underbart danspass med fart och fläkt. 

#Blogg100, dag 39, visdomsord

du finns 

nu

här

för din skull

*Sofhia Wirström*

små tankar 

om livet

viktiga äro

*Sofhia Wirström*

du är alltid här

för din skull

ingen annans

*Sofhia Wirström*

du är viktig

i mitt liv

*Sofhia Wirström*

#blogg 100, dag 38, träning

Var på ett härligt, svettigt pass ikväll, kan varmt rekommendera Bodyattack. Full fart, mycket hopp, tokbra musik och rejäl genomkörare för kropp. Både rum och tid glöms bort, inget annat i tankarna och man undrar varje gång vad sjutton man gett sig in i och hur man ska orka i 60 minuter.

#blogg 100, dag 37, MC tur

Idag blev det en MC tur, det bar iväg mot Vaxholm, färjan över till Rindö och färja över till Värmdö och vidare in mot Stockholm och gamla stan och hem igen. Härligt med en tur i solen med min älskling.

Att åka hoj är en underbar känsla som gör att man glömmer tid och rum. Allt annat är oviktigt. Ett med hojen, vägen, naturen och sig själv.

#Blogg 100, dag 36, längtan

Längtar till stormen är över, längtar till livet återvänder till det normala igen. Längtar att få krama om dig, min underbara fina 11 åring. Du är det finaste jag har. 

#Blogg 100, dag 35, påskafton i Örebro

Sol, fint väder, shopping, fika i Wadköping med världens bästa sambo och påskmiddag med mamma och pappa i hemstaden Örebro. Vi har bott på Grand Hotell i två nätter i svit för att fira 2 år.

Det är här, i hemstaden jag tankar energi, hämtar kraft, kan ladda om batterierna. Underbar helg slutar med godis och lite TV tittande innan det är dags att krama kudden.

#Blogg 100, dag 34, vår, oro, glädje

Den där känslan jag idag har inom mig är just vår, underbart när solen värmer och det känns att det är på väg åt rätt håll.

Den andra känslan samtidigt oro..oro för min älskade son som blivit orättvist behandlad av mynidgheter gör så ont inom mig. Jag slåss med näbbar och klor allt jag förmår.

Långfredag... Jag och min älskade sambo firar två år några dagar senare än vi faktiskt blev ett par...mysig helg med massa lyx. Underbart bara bli bortskämda. Måste ha glädje mitt i allt.

#Blogg 100, dag 33, Skärtorsdag med snö

Snön är tillbaka, aprilväder med andra ord. Igår firade jag och min sambo 2 år. Just nu, just här har vi det väldigt jobbigt, inte mellan oss men med annat vi inte kan påverka. Detta har fört oss ännu närmre varandra och vi klarar allt tillsammans och ska klara detta vi nu drabbats av. Längtar bort, till en annan tid, en annan plats, en annan stund när allting löst sig som ligger framför oss, som tär på våra krafter, vår energi, vår ork. Idag blir det träning tillsmamans, BodyJam, så kul träning och underbar musik med de bästas BodyJam instruktörer man kan ha. Varje torsdag ser jag fram emot denna stund då vi går iväg och kör järnet.

#Blogg 100, dag 32, Var rädda om varandra

Sitter vid datorn, ledsen, ur form, arg, frustrerad. Livet är inte lätt, det som inte dödar härdar sägs det. Men måste livet vara så jobbigt då? Var rädda om varandra, där ni är, nu och här, rätt vad det är kan livet ändras drastiskt på bara en sekund. Visa de ni har nära er, hur mycket de verkligen betyder för er. Nästa dag kan det vara försent.

#blogg100, dag 31, chock

Chock...tårar. Ångest. Hur mycket ska man orka? Måste vara stark, måste orka för min sons skull.

#Blogg 100, dag 30, föreläsning

Kommit på ett ämne jag brinner mycket för som jag anser är mycket välbehövligt. Håller på att höra mig för gällande detta för att se om intresse finns. Har fått 5 "napp" av 12 skickade förfrågningar.

Återstår att våga sig in i branschen och föreläsa, har ingen större erfarenhet av att föreläsa. Ämnet intresserar mig och jag kan stå och prata om det obehindrat, tror att det kan bli riktigt bra och spännande om detta mynnar ut väl.

#Blogg 100, dag 29, dumping

För två år sedan gjorde jag en gastric bypass. Det bästa jag gjort för min egen skull. Jag mår oftast bra, orkar mer, är piggare och har mer energi. Förutom att jag nu allt som oftast dumpar på minsta lilla fel sort utav livsmedel jag äter. Är det för sött, mår jag illa i ca 20-30 minuter och pulsen går i typ 190. Obehagligt är det men inte farligt. Det är kroppens sätt att säga till att det jag stoppade i mig inte var nyttigt. Är det för fett, då blir det likadant.

Idag är det tristare än trist ute, regn, grått och åter grått. Då passar det bra med en lagom härligt slö söndag, tvättar och plockar lite för att sedan träna zumbafitness.

#Blogg 100, dag 28, dikter

Har gett ut en diktbok som heter "Livsbetraktelser" , tänkte dela med mig utav några av mina dikter från den boken.

Dessa långa nätter

sitter
alla lysen släckta
endast fladdrande lågor
från värmeljus
vill bara vara
den jag vill vara
många nätter
långa nätter
orosmoment göms
bearbetas
dessa långa nätter
har tänkt
har bearbetat
döljer en sanning
vill bara vara
den jag vill vara

Misstag

många misstag må vi göra
bara att acceptera

starkare går vi ut efter misstagen
lär känna oss själva på nytt

ej på flykt
från livet
från oss själva
verkligheten

om du inte gör misstag
har du från början
inte försökt
av hela ditt hjärta

Stilla bön

sakta
varligt
ömt
tömt batterierna nånstans
långt bakom
där jag ej
kommer åt dem längre
svårt få ro
hitta nya
men söker
ger ej upp
ser upp för en sekund
ber en stilla bön

Ögat

ögat är själens spegel
finns alltid där
påminner dig om din totala
sårbarhet
ljuset brinner sakta
i nattens mörker
lämnar skuggor av tomhet
inom dig

#Blogg100, dag 27, Stress

När jag tränar, då mår jag bra, då känner jag harmoni inom mig. Denna kick har jag läst är kortvarig för så fungerar hjärnan när vi tränar. Vi blir mer och mer beroende utav nästa kick som triggar igång glädjehormoner i hjärnan. Vi jobbar egentligen fel med vår hälsa, vi borde ta hand om vårt yttre och vårt inre på en och samma gång för att nå bästa möjliga resultat. Vi människor lever i ett stressat samhälle där vi inte hinner med allting vi vill, eller är det så att samhället ställer för höga krav på oss, att det är samhällets krav vi inte hinner med.

Vi borde var och en stanna upp, NU...tänka efter, vad rusar vi efter? vad är det som är så viktigt att vi måste skynda oss vidare till nästa, nästa och nästa sak? Skriv ner alla måsten på en lapp, vilka är dina egna, vilka är andras förväntningar? Börja stryk de måsten som inte är dina, som du inte behöver ha på listan. De måsten som sedan finns kvar, gör om dem till något du verkligen vill, se dem som mål på din vandring genom livet.

#Blogg100, dag 26, livet i allmänhet

När livet inte går som man önskar, som man vill. När livet tycks stanna för en själv men fortgå för alla andra runtomkring. Då känns det inom ens innersta rum som om man kämpar själv. Just nu, just här står jag still på samma plats, stampandes, kommer ingenvart känns det som. Hur tar jag och min son oss ut från denna återvändsgata? Det är en fråga jag ställer mig vareviga dag. Livet är inte lätt alla gånger, men det skulle gärna få vara mycket lättare än det är just för tillfället.

#Blogg100, dag 25, Skatboet

Helgen 9-10 maj har jag och min 11 årige son fått chansen att få umgås med andra barn och ungdomar och deras föräldrar som också är hemmasittare....när jag berättade för min son blev han jätte glad och längtar redan.

#Blogg100, dag 24, sömnlös natt

Natten som var vaknade jag med ett ryck, kunde sen inte somna om. Klarvaken är bara förnamnet. Vid 3 tiden tröttnade jag och satte igång en film. Somnade om vid 5.30 och vaknade klarvaken igen 8. Börjar kännas nu att jag inte sovit så mycket.

Såg "fifty shades of grey" över mina förväntningar. Är helt såld på filmen, den var så välgjord, vacker och fin. Trodde inte den skulle vara så bra, går omkring och tänker på den efteråt, längtar redan till nästa film kommer. Så länge håller jag mig till tåls med ljudboken "fifty shades darker".

#Blogg100, dag 23, reflektioner kring skolan

Är med min 11 åring i skolan på grund av att han "skolvägrat" på grund av mobbing och de två diagnoser han har som ibland gör att han kommer in i perioder utav hemmasittande.

Har varit med på första rasten och det skrämmer mig som förälder hur det är. Inte en enda mentor eller pedagog fanns där mobbing så lätt sker. Eleverna på skolan är inne, i korridorer, är ute på skolgården. Där ute är mentorer och pedagoger och har rastvakt. Det är inne det tråkiga sker. Vad är det för skola våra barn vistas i. Inte konstigt barn till slut "skolvägrar". Elever har noll respekt för varandra och mot vuxna.

Varje gång min son "skolvägrar" blir soc inkopplade av skolan. Har de inget lärt sig är min fråga? Har de ingen kunskap om hemmasittande barn och ungdomar hur man på ett bra sätt får dessa barn till skolan så de inte blir ännu mer stressade och pressade än vad de redan är.

Även dessa barn och ungdomars familjer behöver rätt stöd och inte massa pekpinnar om "skolplikt skolplikt skolplikt " . Jag anser att det behövs mer kunskap om dessa barn och ungdomar och tips och råd till skolor och deras pedagoger och rektorer så de får konkreta tips och idéer hur de kan jobba med detta som många fler än vad vi vet om handskas med varje dag, varje termin. Samhället måste underlätta för dessa alla familjer och ge stöd från början - inte stjälpa.

#Blogg100, dag 22, träning ger glädje

Sen jag började träna har jag blivit piggare, gladare,  har mer ork. Träning gör att jag laddar batterierna för att orka ta tag i allt runtomkring.

Känslan att gå på ett pass som till exempel zumba, bodyjam eller dansaerobic är underbar i både kropp och själ. musiken, glädjen av att klara av en koreografi är en kick.

#Blogg100, dag 21, bodyjam

Lördag, härlig dag med mina två hjärtan. Vi började dagen med träning, ny release av Les Mills, Bodyjam. Grymt kul pass, superkul och härlig musik.

Kvällen avslutas med film, gott att äta och jordgubbsvin.

#Blogg100, dag 20, Solförmörkelse

Idag kom min 11 årings mentor hem till oss på morgonen, ringde på, frågade min 11 åring om han var klar att ta sig iväg till skolan. Vi tänkte pröva detta en period och se om det kan hjälpa honom att komma igång. Det fungerade idag till min glädje, jag fick vara med i skolan, kort dag hade de. Vi kikade på solförmörkelsen med klassen, de tyckte att det var spännande och coolt, synd att solen inte var mer framme än den var men vi såg lite utav den.

På musiken fick jag höra min 11 åring spela gitarr, blinka lilla stjärna, så kul att se och höra, vilken glädje han har med musiken. Han vill börja spela gitarr nu istället, säg vad han inte prövat på popskolan, varför inte, gitarr är han duktig på och sken som en sol när han satt och klinkade, att se hans lysande, glittrande ögon av att ha klarat av en hel låt på gitarren värmer mitt mamma hjärta.

Nu tar vi efter en jobbig vecka helg, andas, hämtar krafter, bara är, tillsammans. Tar nya tag för att kämpa oss igenom nästkommande vecka.

#Blogg100 dag 19, missnöje utav bemötande

Min son är hemmasittare, har varit så perioder sedan årskurs 3 på grund av skolsituationen. Som förälder blir man oerhört drabbad och påverkade när ens barn hamnar i dessa perioder. Det blir ett utanförskap som inte känns bra inombords, inte klingar bra utåt verkar det som. Har fått höra från många håll, det är bara att ta honom till skolan. Så lätt är det inte när en 11 åring vår vredesutbrott varje morgon innan skolan, då han sparkas, slåss, gråter, stretar emot på alla sätt och vägrar ta på sig kläder och gå iväg till skolan.

Jag som förälder vet att det är skolplikt, att det är mitt ansvar först och främst att se till att barnen följer skolplikten. Men när barnen inte förmår ta sig iväg trots hjälp från alla håll och kanter, när situationen blir övermäktig, hur ska man som förälder göra då? Då är det skolans ansvar att faktiskt dessa barn som "skolvägrar" får sin utbildning, i akut skede, ge dessa barn hemundervisning, försök få dem tillbaka till skolan i deras eget tempo. Lägg inte mer stress och oro på dessa familjer än vad de redan har, de är nog så stressade och pressade utav allting runtomkring.

Se dessa föräldrar som kämpar med att försöka få barnen till skolan med respekt, bemöt dem med ödmjukhet, hjälp dem i deras situation på ett bra sätt för att nå barnen, för att få dem tillbaka till skolan. Min son som är 11 år, vill tillbaka till skolan, han vill lära sig saker säger han själv. Han klarar bara inte av just nu att ta sig till skolan, då måste vi alla runtomkring pröva de metoder som finns, när inte en metod fungerar, då måste vi testa nästa. I dagens läger är det som krävs för att få honom tillbaka till skolan, just hemundervisning och sedan jobba därifrån. För tillbaka till skolan är ju allas vårt mål att få honom även om det kan ta tid.

Jag som mamma har alltid, alltid hamnat i kläm när det gäller skolsituationen, jag blir misstrodd hela tiden utav skolan, att det är fel på mig som förälder, att det är jag som är problemet. De litar inte på mig som förälder, att jag gör mitt jobb tillräckligt. Räcker det inte med att jag är stressad av det läge jag och min 11 åring befinner oss i, måste skolan ge ännu mer stress och press. Vem tjänar på om jag blir utbränd? Inte jag, inte min son. Hjälp oss på rätt sätt i stället, stjälp oss inte.

Min sons läkare på Barn och ungdomsmedicinska mottagningen så något mycket bra idag till mig som jag behövde höra, som stärkte min roll som förälder.

"Tänk såhär, att du som mamma till ett barn med särskilda behov är mycket kompetent, mer kompetent många gånger än de föräldrar som inte har barn med dessa behov för du är påläst och läser på hela tiden, vad ni har rätt till, inte rätt till. Känn in det inom dig, att du är en toppen förälder till din son, jobba vidare och kämpa på, för du gör ett oerhört bra jobb".

#Blogg100 dag 18, joggingtur ger harmoni

Tog en joggingtur igår framåt eftermiddagen i det fina vädret som sägs bli snö till helgen. Det var årets första joggingtur, riktigt skönt och givande. Träffade på en fin granne som bor i samma trapphus som oss. Vi tog sällskap runt spåret, vi joggade och gick om vartannat, fick ändå ganska bra tid ändå för att vara första joggingturen, 41.48 minuter på 5 km, brukar jogga på 30 minuter.

När jag joggar glömmer jag allt annat som är jobbigt i livet, jag är närvarande, nu och här, ingenting annat existerar, bara jag, naturen, min andning och benen som kämpar sig framåt. Efteråt är det en skön känsla som infinner sig. Hela kroppen känns avslappnad, lugn, harmonisk.

#Blogg100, dag 17, Trött

Att kämpa vareviga dag för att ens 11 åring ska komma tillbaka till skolan är ett heltidsjobb som kräver 100 procents energi samt närvaro utav mig som förälder. Många samtal, mail och möten åt alla håll och kanter för att få den hjälp vi har rätt till.

Det tar på min energi något otroligt mycket vilket gör att jag knappt orkar med det jag behöver själv för att må bra inombords. Träningen blir lidande, tid för reflektion och eftertanke hinner jag inte med i den utsträckning jag behöver. Det är svårt att hitta stunderna till det.

Försöker hålla humöret och modet uppe att vi ska få den hjälp vi såväl behöver, den rätta hjälpen. Det har gått så långt att min 11 åring inte förmår att ta sig iväg till skolan hur mycket hjälp han än får utav mig som förälder samt släktingar och vänner. Han har sådan ångest och oro inom sig att han är helt slutkörd och tömd på energi.

#Blogg100, dag 16, Skolvägran

Det är inte alltid lätt att leva, livet har motgångar, medgångar, stormar, lugna varma vindar. Livet just nu, just här är väldigt, väldigt stormigt. Min 11 åring skolvägrar tyvärr för tillfället på grund av mobbing i skolan för tredje gången. Han har varit hemma från skolan i 5 veckor för närvarande. Vi har försökt göra allt både min älskade 11 åring och jag, han är stressad, har ångest, mår allmänt dåligt på grund av det här. Jag är maktlös och drar i många tåtar för att få den hjälp vi behöver men det går segt och tar tid. 

Försök ta på en 11 åring kläder, som slåss, sparkas, gråter, har ångest och skriker "jag hatar min skola, det kommer aldrig bli bra, jag tänker aldrig mer gå dit". En 11 åring är stark när de är arga och har utbrott. Ska man som barn och förälder behöva utstå sådant här. Skolplikt i all ära, men det går till en viss gräns. När vi som både barn och förälder gjort allt vi kan, då kan vi inte göra mer. Min 11 åring har lika mycket rätt till utbildning som alla andra barn som faktiskt förmår ta sig till skolan, då får skolan och kommunen se till att han faktiskt får hemundervisning och i lugnt tempo försöka få med honom tillbaka till skolan, i hans tempo och inte stressa honom ännu mer och inte ge mig som förälder ännu mer dåligt samvete kring skolsituationen. 

Vi känner oss båda redan totalt värdelösa som det är på grund av allting. Tydligen är det så att som förälder får man skrika sig blå för att få den hjälp barnen har rätt till. 

#Blogg100, dag 15, Solen värmer

Livet är lättare när solen värmer, suttit ute på balkongen och tankat energi en stund. Snart, snart vänder det och blir ännu varmare, ännu ljusare ute. Det slår ut, det grönskar, vår, sommar. Det är som om vi alla varit i dvala och vaknar till liv återigen precis som naturen. Livet i allmänhet, det skulle vara lättare om vi hade det som i utlandet tror jag. Jag skulle må bättre med ett annat klimat, tror många förutom jag också skulle det. 

Idag ska jag träna zumba, har inte haft ork och energi på en vecka att träna efter allt som hänt i livet senaste veckan. Genom att träna hittar jag energin att fortsätta kämpa, jag blir glad, får mer energi, mår bra psykiskt av att träna. 

#Blogg100, dag 14, Hur vi möter motgångar

Solen lyser upp vår himmel, lyser, mjukar upp vårt frusna inre efter en lång vinter som på många sätt påverkat oss som människor, som förändrat oss på ett bra sätt. Jag har lärt mig att jag klarar mer än vad jag tror. Jag klarar av mer och är starkare än jag tror med många saker som kan dyka upp under livets vandring. Det jobbiga i livet kan vi lära oss hur vi ska hantera. Beroende på hur vi möter de motgångar som kommer tar vi oss upp olika fort från dem. Vi måste hitta vägar som är de rätta för oss, ingen annan. Det är våra sätt som är det viktiga, vi behöver hitta olika metoder hur vi ska handskas med motgångarna. Inte alltid helt lätt. Idag är det lördag den 14 mars. Jag sitter vid köksbordet och skriver medan katterna busar och min 11 åring ligger och kikar på tv. Vi tar dagen som den kommer, inga måsten. Lite senare kommer mamma och hälsar på några dagar. Det är världens bästa mamma, hon finns alltid där, oavsett vad det gäller. Jag är så tacksam att jag har min familj runtomkring som stöttar när det stormar.

#Blogg100, dag 13, Otursdag

Är fredagen den 13 otursdag för dig? Tror aldrig att jag upplevt dessa fredagar som någon otursdag. Den brukar vara som alla andra dagar. Jag är inte speciellt skrockfull heller när det gäller sådant. Jag och min 11 åring hade en mysig eftermiddag och kväll tillsammans, vi försökte njuta av solsken och försökte vara lite smått knasiga som vi alltid är. Tog några roliga bilder på oss med grimaser, varför se normal ut på foton när man kan göra en massa härliga miner? På kvällen låg vi i varsitt soffhörn och kikade på Let´s dance och pratade en hel del om allt och lite till. Dessa stunder av närvaro jag har tillsammans med min underbara kille som just nu har det oerhört tufft med många saker är guldvärda, jag njuter varje sekund vi har sådan tid tillsammans som mer och mer börjar komma fram. Vi pratar om djupare och djupare saker som han funderar på, som han inte vågat prata om förut. Jag var iväg och klippte, slingade och färgade håret, underbart att få bli ompysslad en stund efter veckan som gått. Det behövde jag, att få den egna, lilla stunden är ett måste för att man ska må bra själv, för att orka. 

#Blogg100, dag 12, Tårar är inte svaghet

När inte saker i livet fungerar som det ska, då känns det som om allt stannar medan det runtomkring verkar gå och fortsätta som vanligt. Veckan som varit har varit utmanande, jobbig, omtumlande. Tror aldrig jag gråtit så mycket någon gång under en vecka, nu har jag tillåtit mig att låta tårarna rinna bäst de vill. Genom alla dessa tårar har nu en annan sorts styrka kommit till mig. Jag är ännu mer bestämd, ännu mer beslutsam, att nu får det räcka, en gång för alla, nu ska jag genomföra det här, som borde gjorts för länge, länge sedan. 

Kom ihåg: Att gråta är ingen svaghet - det är en styrka.

#Blogg100, dag 11, Jag duger som jag är

Jag vet att jag duger precis som jag är. Det gör du också, alla vi. Om du någon dag tvivlar, sätt dig ner, ta en paus, få kontakt med ditt inre och känn in känslan:

att du är du
du finns till
du gör nytta för andra
du gör nytta för dig själv

Efter gårdagen då jag kände mig värdelös och var nära att ge upp känner jag mig idag starkare och mer beslutsam än någonsin med allting. Idag skiner solen, livet känns lättare och jag har idag fått förklaring på en del saker som tyngt min 11 åring väldigt mycket, länge och inte vågat visa eller säga för någon. En av stenarna har släppt från mitt bröst, då kan vi jobba med det och få en lösning på en av sakerna så att "skolsituationen" fungerar igen.

glöm inte bort
du är bra
duger som du är
du kan inte annat
än att göra ditt bästa
du är bra
duger som du är
du är inte mer
än människa 

#Blogg100, dag 10, Om att känna sig värdelös

Att livet inte är en dans på rosor det vet vi nog alla. Det kan inte alltid vara på topp och kommer aldrig bli det heller hur gärna vi än önskar. Motgångar som dyker upp kan vi välja hur vi möter dessa. Om vi har inställningen att det här går inte, jag klarar inte det som just nu är jobbigt blir det så mycket svårare och jobbigare. Idag hade jag en sådan dag som jag bemötte det jag har framför mig på fel sätt, på ett negativt sätt. Kände mig värdelös, kände att hur jag än gör, vad jag än gör blir allt ändå fel. Lika bra att ge upp, strunta i allt för det räcker inte det jag gör. Med många tårar, nästintill hela dagen peppades jag av vänner, min älskade mamma, min underbara sambo och framförallt mig själv:

* att jag klarar av det jag har framför mig
* jag kommer gå stärkt ur det här
* jag duger som jag är
* jag gör inte fel
* jag vet bäst om det som sker
* jag vet vad som är rätt
* jag vet vem som har fel
* jag vet vem som gjort fel och gör det ännu
* jag är stark för mig och min 11 årings skull
* vi kommer att få det bra
* vi kommer att hitta lugnet när allt är över

Efter sådana här peppningar under dagen och kvällen känns allt bättre. Jag känner mig starkare och än mer beslutsam. Alla ni som möter problem och jobbiga saker i livet. Ha "pepptalk" med er själva, tro på er och lita på er själva.

du är inte värdelös
du klarar mer än du tror
även om det känns tungt just nu