Att kämpa vareviga dag för att ens 11 åring ska komma tillbaka till skolan är ett heltidsjobb som kräver 100 procents energi samt närvaro utav mig som förälder. Många samtal, mail och möten åt alla håll och kanter för att få den hjälp vi har rätt till.
Det tar på min energi något otroligt mycket vilket gör att jag knappt orkar med det jag behöver själv för att må bra inombords. Träningen blir lidande, tid för reflektion och eftertanke hinner jag inte med i den utsträckning jag behöver. Det är svårt att hitta stunderna till det.
Försöker hålla humöret och modet uppe att vi ska få den hjälp vi såväl behöver, den rätta hjälpen. Det har gått så långt att min 11 åring inte förmår att ta sig iväg till skolan hur mycket hjälp han än får utav mig som förälder samt släktingar och vänner. Han har sådan ångest och oro inom sig att han är helt slutkörd och tömd på energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar