#blogg100, dag 31, chock

Chock...tårar. Ångest. Hur mycket ska man orka? Måste vara stark, måste orka för min sons skull.

#Blogg 100, dag 30, föreläsning

Kommit på ett ämne jag brinner mycket för som jag anser är mycket välbehövligt. Håller på att höra mig för gällande detta för att se om intresse finns. Har fått 5 "napp" av 12 skickade förfrågningar.

Återstår att våga sig in i branschen och föreläsa, har ingen större erfarenhet av att föreläsa. Ämnet intresserar mig och jag kan stå och prata om det obehindrat, tror att det kan bli riktigt bra och spännande om detta mynnar ut väl.

#Blogg 100, dag 29, dumping

För två år sedan gjorde jag en gastric bypass. Det bästa jag gjort för min egen skull. Jag mår oftast bra, orkar mer, är piggare och har mer energi. Förutom att jag nu allt som oftast dumpar på minsta lilla fel sort utav livsmedel jag äter. Är det för sött, mår jag illa i ca 20-30 minuter och pulsen går i typ 190. Obehagligt är det men inte farligt. Det är kroppens sätt att säga till att det jag stoppade i mig inte var nyttigt. Är det för fett, då blir det likadant.

Idag är det tristare än trist ute, regn, grått och åter grått. Då passar det bra med en lagom härligt slö söndag, tvättar och plockar lite för att sedan träna zumbafitness.

#Blogg 100, dag 28, dikter

Har gett ut en diktbok som heter "Livsbetraktelser" , tänkte dela med mig utav några av mina dikter från den boken.

Dessa långa nätter

sitter
alla lysen släckta
endast fladdrande lågor
från värmeljus
vill bara vara
den jag vill vara
många nätter
långa nätter
orosmoment göms
bearbetas
dessa långa nätter
har tänkt
har bearbetat
döljer en sanning
vill bara vara
den jag vill vara

Misstag

många misstag må vi göra
bara att acceptera

starkare går vi ut efter misstagen
lär känna oss själva på nytt

ej på flykt
från livet
från oss själva
verkligheten

om du inte gör misstag
har du från början
inte försökt
av hela ditt hjärta

Stilla bön

sakta
varligt
ömt
tömt batterierna nånstans
långt bakom
där jag ej
kommer åt dem längre
svårt få ro
hitta nya
men söker
ger ej upp
ser upp för en sekund
ber en stilla bön

Ögat

ögat är själens spegel
finns alltid där
påminner dig om din totala
sårbarhet
ljuset brinner sakta
i nattens mörker
lämnar skuggor av tomhet
inom dig

#Blogg100, dag 27, Stress

När jag tränar, då mår jag bra, då känner jag harmoni inom mig. Denna kick har jag läst är kortvarig för så fungerar hjärnan när vi tränar. Vi blir mer och mer beroende utav nästa kick som triggar igång glädjehormoner i hjärnan. Vi jobbar egentligen fel med vår hälsa, vi borde ta hand om vårt yttre och vårt inre på en och samma gång för att nå bästa möjliga resultat. Vi människor lever i ett stressat samhälle där vi inte hinner med allting vi vill, eller är det så att samhället ställer för höga krav på oss, att det är samhällets krav vi inte hinner med.

Vi borde var och en stanna upp, NU...tänka efter, vad rusar vi efter? vad är det som är så viktigt att vi måste skynda oss vidare till nästa, nästa och nästa sak? Skriv ner alla måsten på en lapp, vilka är dina egna, vilka är andras förväntningar? Börja stryk de måsten som inte är dina, som du inte behöver ha på listan. De måsten som sedan finns kvar, gör om dem till något du verkligen vill, se dem som mål på din vandring genom livet.

#Blogg100, dag 26, livet i allmänhet

När livet inte går som man önskar, som man vill. När livet tycks stanna för en själv men fortgå för alla andra runtomkring. Då känns det inom ens innersta rum som om man kämpar själv. Just nu, just här står jag still på samma plats, stampandes, kommer ingenvart känns det som. Hur tar jag och min son oss ut från denna återvändsgata? Det är en fråga jag ställer mig vareviga dag. Livet är inte lätt alla gånger, men det skulle gärna få vara mycket lättare än det är just för tillfället.

#Blogg100, dag 25, Skatboet

Helgen 9-10 maj har jag och min 11 årige son fått chansen att få umgås med andra barn och ungdomar och deras föräldrar som också är hemmasittare....när jag berättade för min son blev han jätte glad och längtar redan.

#Blogg100, dag 24, sömnlös natt

Natten som var vaknade jag med ett ryck, kunde sen inte somna om. Klarvaken är bara förnamnet. Vid 3 tiden tröttnade jag och satte igång en film. Somnade om vid 5.30 och vaknade klarvaken igen 8. Börjar kännas nu att jag inte sovit så mycket.

Såg "fifty shades of grey" över mina förväntningar. Är helt såld på filmen, den var så välgjord, vacker och fin. Trodde inte den skulle vara så bra, går omkring och tänker på den efteråt, längtar redan till nästa film kommer. Så länge håller jag mig till tåls med ljudboken "fifty shades darker".

#Blogg100, dag 23, reflektioner kring skolan

Är med min 11 åring i skolan på grund av att han "skolvägrat" på grund av mobbing och de två diagnoser han har som ibland gör att han kommer in i perioder utav hemmasittande.

Har varit med på första rasten och det skrämmer mig som förälder hur det är. Inte en enda mentor eller pedagog fanns där mobbing så lätt sker. Eleverna på skolan är inne, i korridorer, är ute på skolgården. Där ute är mentorer och pedagoger och har rastvakt. Det är inne det tråkiga sker. Vad är det för skola våra barn vistas i. Inte konstigt barn till slut "skolvägrar". Elever har noll respekt för varandra och mot vuxna.

Varje gång min son "skolvägrar" blir soc inkopplade av skolan. Har de inget lärt sig är min fråga? Har de ingen kunskap om hemmasittande barn och ungdomar hur man på ett bra sätt får dessa barn till skolan så de inte blir ännu mer stressade och pressade än vad de redan är.

Även dessa barn och ungdomars familjer behöver rätt stöd och inte massa pekpinnar om "skolplikt skolplikt skolplikt " . Jag anser att det behövs mer kunskap om dessa barn och ungdomar och tips och råd till skolor och deras pedagoger och rektorer så de får konkreta tips och idéer hur de kan jobba med detta som många fler än vad vi vet om handskas med varje dag, varje termin. Samhället måste underlätta för dessa alla familjer och ge stöd från början - inte stjälpa.

#Blogg100, dag 22, träning ger glädje

Sen jag började träna har jag blivit piggare, gladare,  har mer ork. Träning gör att jag laddar batterierna för att orka ta tag i allt runtomkring.

Känslan att gå på ett pass som till exempel zumba, bodyjam eller dansaerobic är underbar i både kropp och själ. musiken, glädjen av att klara av en koreografi är en kick.

#Blogg100, dag 21, bodyjam

Lördag, härlig dag med mina två hjärtan. Vi började dagen med träning, ny release av Les Mills, Bodyjam. Grymt kul pass, superkul och härlig musik.

Kvällen avslutas med film, gott att äta och jordgubbsvin.

#Blogg100, dag 20, Solförmörkelse

Idag kom min 11 årings mentor hem till oss på morgonen, ringde på, frågade min 11 åring om han var klar att ta sig iväg till skolan. Vi tänkte pröva detta en period och se om det kan hjälpa honom att komma igång. Det fungerade idag till min glädje, jag fick vara med i skolan, kort dag hade de. Vi kikade på solförmörkelsen med klassen, de tyckte att det var spännande och coolt, synd att solen inte var mer framme än den var men vi såg lite utav den.

På musiken fick jag höra min 11 åring spela gitarr, blinka lilla stjärna, så kul att se och höra, vilken glädje han har med musiken. Han vill börja spela gitarr nu istället, säg vad han inte prövat på popskolan, varför inte, gitarr är han duktig på och sken som en sol när han satt och klinkade, att se hans lysande, glittrande ögon av att ha klarat av en hel låt på gitarren värmer mitt mamma hjärta.

Nu tar vi efter en jobbig vecka helg, andas, hämtar krafter, bara är, tillsammans. Tar nya tag för att kämpa oss igenom nästkommande vecka.

#Blogg100 dag 19, missnöje utav bemötande

Min son är hemmasittare, har varit så perioder sedan årskurs 3 på grund av skolsituationen. Som förälder blir man oerhört drabbad och påverkade när ens barn hamnar i dessa perioder. Det blir ett utanförskap som inte känns bra inombords, inte klingar bra utåt verkar det som. Har fått höra från många håll, det är bara att ta honom till skolan. Så lätt är det inte när en 11 åring vår vredesutbrott varje morgon innan skolan, då han sparkas, slåss, gråter, stretar emot på alla sätt och vägrar ta på sig kläder och gå iväg till skolan.

Jag som förälder vet att det är skolplikt, att det är mitt ansvar först och främst att se till att barnen följer skolplikten. Men när barnen inte förmår ta sig iväg trots hjälp från alla håll och kanter, när situationen blir övermäktig, hur ska man som förälder göra då? Då är det skolans ansvar att faktiskt dessa barn som "skolvägrar" får sin utbildning, i akut skede, ge dessa barn hemundervisning, försök få dem tillbaka till skolan i deras eget tempo. Lägg inte mer stress och oro på dessa familjer än vad de redan har, de är nog så stressade och pressade utav allting runtomkring.

Se dessa föräldrar som kämpar med att försöka få barnen till skolan med respekt, bemöt dem med ödmjukhet, hjälp dem i deras situation på ett bra sätt för att nå barnen, för att få dem tillbaka till skolan. Min son som är 11 år, vill tillbaka till skolan, han vill lära sig saker säger han själv. Han klarar bara inte av just nu att ta sig till skolan, då måste vi alla runtomkring pröva de metoder som finns, när inte en metod fungerar, då måste vi testa nästa. I dagens läger är det som krävs för att få honom tillbaka till skolan, just hemundervisning och sedan jobba därifrån. För tillbaka till skolan är ju allas vårt mål att få honom även om det kan ta tid.

Jag som mamma har alltid, alltid hamnat i kläm när det gäller skolsituationen, jag blir misstrodd hela tiden utav skolan, att det är fel på mig som förälder, att det är jag som är problemet. De litar inte på mig som förälder, att jag gör mitt jobb tillräckligt. Räcker det inte med att jag är stressad av det läge jag och min 11 åring befinner oss i, måste skolan ge ännu mer stress och press. Vem tjänar på om jag blir utbränd? Inte jag, inte min son. Hjälp oss på rätt sätt i stället, stjälp oss inte.

Min sons läkare på Barn och ungdomsmedicinska mottagningen så något mycket bra idag till mig som jag behövde höra, som stärkte min roll som förälder.

"Tänk såhär, att du som mamma till ett barn med särskilda behov är mycket kompetent, mer kompetent många gånger än de föräldrar som inte har barn med dessa behov för du är påläst och läser på hela tiden, vad ni har rätt till, inte rätt till. Känn in det inom dig, att du är en toppen förälder till din son, jobba vidare och kämpa på, för du gör ett oerhört bra jobb".

#Blogg100 dag 18, joggingtur ger harmoni

Tog en joggingtur igår framåt eftermiddagen i det fina vädret som sägs bli snö till helgen. Det var årets första joggingtur, riktigt skönt och givande. Träffade på en fin granne som bor i samma trapphus som oss. Vi tog sällskap runt spåret, vi joggade och gick om vartannat, fick ändå ganska bra tid ändå för att vara första joggingturen, 41.48 minuter på 5 km, brukar jogga på 30 minuter.

När jag joggar glömmer jag allt annat som är jobbigt i livet, jag är närvarande, nu och här, ingenting annat existerar, bara jag, naturen, min andning och benen som kämpar sig framåt. Efteråt är det en skön känsla som infinner sig. Hela kroppen känns avslappnad, lugn, harmonisk.

#Blogg100, dag 17, Trött

Att kämpa vareviga dag för att ens 11 åring ska komma tillbaka till skolan är ett heltidsjobb som kräver 100 procents energi samt närvaro utav mig som förälder. Många samtal, mail och möten åt alla håll och kanter för att få den hjälp vi har rätt till.

Det tar på min energi något otroligt mycket vilket gör att jag knappt orkar med det jag behöver själv för att må bra inombords. Träningen blir lidande, tid för reflektion och eftertanke hinner jag inte med i den utsträckning jag behöver. Det är svårt att hitta stunderna till det.

Försöker hålla humöret och modet uppe att vi ska få den hjälp vi såväl behöver, den rätta hjälpen. Det har gått så långt att min 11 åring inte förmår att ta sig iväg till skolan hur mycket hjälp han än får utav mig som förälder samt släktingar och vänner. Han har sådan ångest och oro inom sig att han är helt slutkörd och tömd på energi.

#Blogg100, dag 16, Skolvägran

Det är inte alltid lätt att leva, livet har motgångar, medgångar, stormar, lugna varma vindar. Livet just nu, just här är väldigt, väldigt stormigt. Min 11 åring skolvägrar tyvärr för tillfället på grund av mobbing i skolan för tredje gången. Han har varit hemma från skolan i 5 veckor för närvarande. Vi har försökt göra allt både min älskade 11 åring och jag, han är stressad, har ångest, mår allmänt dåligt på grund av det här. Jag är maktlös och drar i många tåtar för att få den hjälp vi behöver men det går segt och tar tid. 

Försök ta på en 11 åring kläder, som slåss, sparkas, gråter, har ångest och skriker "jag hatar min skola, det kommer aldrig bli bra, jag tänker aldrig mer gå dit". En 11 åring är stark när de är arga och har utbrott. Ska man som barn och förälder behöva utstå sådant här. Skolplikt i all ära, men det går till en viss gräns. När vi som både barn och förälder gjort allt vi kan, då kan vi inte göra mer. Min 11 åring har lika mycket rätt till utbildning som alla andra barn som faktiskt förmår ta sig till skolan, då får skolan och kommunen se till att han faktiskt får hemundervisning och i lugnt tempo försöka få med honom tillbaka till skolan, i hans tempo och inte stressa honom ännu mer och inte ge mig som förälder ännu mer dåligt samvete kring skolsituationen. 

Vi känner oss båda redan totalt värdelösa som det är på grund av allting. Tydligen är det så att som förälder får man skrika sig blå för att få den hjälp barnen har rätt till. 

#Blogg100, dag 15, Solen värmer

Livet är lättare när solen värmer, suttit ute på balkongen och tankat energi en stund. Snart, snart vänder det och blir ännu varmare, ännu ljusare ute. Det slår ut, det grönskar, vår, sommar. Det är som om vi alla varit i dvala och vaknar till liv återigen precis som naturen. Livet i allmänhet, det skulle vara lättare om vi hade det som i utlandet tror jag. Jag skulle må bättre med ett annat klimat, tror många förutom jag också skulle det. 

Idag ska jag träna zumba, har inte haft ork och energi på en vecka att träna efter allt som hänt i livet senaste veckan. Genom att träna hittar jag energin att fortsätta kämpa, jag blir glad, får mer energi, mår bra psykiskt av att träna. 

#Blogg100, dag 14, Hur vi möter motgångar

Solen lyser upp vår himmel, lyser, mjukar upp vårt frusna inre efter en lång vinter som på många sätt påverkat oss som människor, som förändrat oss på ett bra sätt. Jag har lärt mig att jag klarar mer än vad jag tror. Jag klarar av mer och är starkare än jag tror med många saker som kan dyka upp under livets vandring. Det jobbiga i livet kan vi lära oss hur vi ska hantera. Beroende på hur vi möter de motgångar som kommer tar vi oss upp olika fort från dem. Vi måste hitta vägar som är de rätta för oss, ingen annan. Det är våra sätt som är det viktiga, vi behöver hitta olika metoder hur vi ska handskas med motgångarna. Inte alltid helt lätt. Idag är det lördag den 14 mars. Jag sitter vid köksbordet och skriver medan katterna busar och min 11 åring ligger och kikar på tv. Vi tar dagen som den kommer, inga måsten. Lite senare kommer mamma och hälsar på några dagar. Det är världens bästa mamma, hon finns alltid där, oavsett vad det gäller. Jag är så tacksam att jag har min familj runtomkring som stöttar när det stormar.

#Blogg100, dag 13, Otursdag

Är fredagen den 13 otursdag för dig? Tror aldrig att jag upplevt dessa fredagar som någon otursdag. Den brukar vara som alla andra dagar. Jag är inte speciellt skrockfull heller när det gäller sådant. Jag och min 11 åring hade en mysig eftermiddag och kväll tillsammans, vi försökte njuta av solsken och försökte vara lite smått knasiga som vi alltid är. Tog några roliga bilder på oss med grimaser, varför se normal ut på foton när man kan göra en massa härliga miner? På kvällen låg vi i varsitt soffhörn och kikade på Let´s dance och pratade en hel del om allt och lite till. Dessa stunder av närvaro jag har tillsammans med min underbara kille som just nu har det oerhört tufft med många saker är guldvärda, jag njuter varje sekund vi har sådan tid tillsammans som mer och mer börjar komma fram. Vi pratar om djupare och djupare saker som han funderar på, som han inte vågat prata om förut. Jag var iväg och klippte, slingade och färgade håret, underbart att få bli ompysslad en stund efter veckan som gått. Det behövde jag, att få den egna, lilla stunden är ett måste för att man ska må bra själv, för att orka. 

#Blogg100, dag 12, Tårar är inte svaghet

När inte saker i livet fungerar som det ska, då känns det som om allt stannar medan det runtomkring verkar gå och fortsätta som vanligt. Veckan som varit har varit utmanande, jobbig, omtumlande. Tror aldrig jag gråtit så mycket någon gång under en vecka, nu har jag tillåtit mig att låta tårarna rinna bäst de vill. Genom alla dessa tårar har nu en annan sorts styrka kommit till mig. Jag är ännu mer bestämd, ännu mer beslutsam, att nu får det räcka, en gång för alla, nu ska jag genomföra det här, som borde gjorts för länge, länge sedan. 

Kom ihåg: Att gråta är ingen svaghet - det är en styrka.

#Blogg100, dag 11, Jag duger som jag är

Jag vet att jag duger precis som jag är. Det gör du också, alla vi. Om du någon dag tvivlar, sätt dig ner, ta en paus, få kontakt med ditt inre och känn in känslan:

att du är du
du finns till
du gör nytta för andra
du gör nytta för dig själv

Efter gårdagen då jag kände mig värdelös och var nära att ge upp känner jag mig idag starkare och mer beslutsam än någonsin med allting. Idag skiner solen, livet känns lättare och jag har idag fått förklaring på en del saker som tyngt min 11 åring väldigt mycket, länge och inte vågat visa eller säga för någon. En av stenarna har släppt från mitt bröst, då kan vi jobba med det och få en lösning på en av sakerna så att "skolsituationen" fungerar igen.

glöm inte bort
du är bra
duger som du är
du kan inte annat
än att göra ditt bästa
du är bra
duger som du är
du är inte mer
än människa 

#Blogg100, dag 10, Om att känna sig värdelös

Att livet inte är en dans på rosor det vet vi nog alla. Det kan inte alltid vara på topp och kommer aldrig bli det heller hur gärna vi än önskar. Motgångar som dyker upp kan vi välja hur vi möter dessa. Om vi har inställningen att det här går inte, jag klarar inte det som just nu är jobbigt blir det så mycket svårare och jobbigare. Idag hade jag en sådan dag som jag bemötte det jag har framför mig på fel sätt, på ett negativt sätt. Kände mig värdelös, kände att hur jag än gör, vad jag än gör blir allt ändå fel. Lika bra att ge upp, strunta i allt för det räcker inte det jag gör. Med många tårar, nästintill hela dagen peppades jag av vänner, min älskade mamma, min underbara sambo och framförallt mig själv:

* att jag klarar av det jag har framför mig
* jag kommer gå stärkt ur det här
* jag duger som jag är
* jag gör inte fel
* jag vet bäst om det som sker
* jag vet vad som är rätt
* jag vet vem som har fel
* jag vet vem som gjort fel och gör det ännu
* jag är stark för mig och min 11 årings skull
* vi kommer att få det bra
* vi kommer att hitta lugnet när allt är över

Efter sådana här peppningar under dagen och kvällen känns allt bättre. Jag känner mig starkare och än mer beslutsam. Alla ni som möter problem och jobbiga saker i livet. Ha "pepptalk" med er själva, tro på er och lita på er själva.

du är inte värdelös
du klarar mer än du tror
även om det känns tungt just nu

#Blogg100, dag 9, Träning

Denna vecka hade jag planerat att träna en hel del, men det går inte för tillfället då det skett andra saker i livet som måste prioriteras. Det som skett måste gå före träningen känner jag. Men jag kan ju träna hemma i vardagsrummet, så får det bli. På med Bodyjam, Bodyattack, Zumba på youtube och studsa runt själv. Ja, varför inte? 

#Blogg100, dag 8, Förväntningar och alla dessa måsten

De senaste tre åren har jag allt mer intresserat mig för att leva mer i nuet, håller på med min andra bok, en må bra bok om hur jag tagit mig ur och kämpar än att inte falla tillbaka i utbrändhet. Läser just nu en mycket bra bok "Lär dig LEVA, mindre stress, mer närvaro" Som Mats Billmark och Susan Billmark skrivit. En bok som går rakt in i hjärtat, en bok jag tycker är viktigt som alla borde ta del utav. 

Det här med förväntningar och måsten i livet, hur stressande är inte det? För mig är det oerhört stressande. Om vi ofta blir besvikna på vänner, familj, oss själva, som många verkar bli. Då har vi för höga förväntningar som är orealistiska som vi själva skapar och detta i sin tur medför att vi blir besvikna gång på gång på allt från småsaker till stora saker. Dessa förväntningar vi själva ställer upp gör oss stressade och oroade. Jag har börjat allt mer, på senaste året att inte ha för höga förväntningar på min familj, mina vänner, mig själv för att inte bli stressad och oroad över saker. Vad som helst kan hända, rätt vad det är blir det inte som man tänkt sig, om jag då haft för höga förväntningar blir det jobbigare och svårare för mig själv att hantera detta. Om jag lägger ribban lägre, går in med känslan att "om detta blir av, då kommer jag bli glad, må bra och ha hur kul som helst" då är det lättare att hantera om det inte skulle bli av, och om det blir av, ja då är det ju toppen. 

När vi inte lever i NUET tillräckligt mycket, det är då vi bygger upp förväntningar av olika slag, av det vi har framför oss, då ser vi fram emot allt kul som ska hända. Vi kan inte leva hela tiden för det vi har framför oss, då glömmer vi bort NUET som är oerhört viktigt för att vi helt och fullt ska bli lyckliga Varför inte göra vår vardag lite mer spännande, ge den mer guldkant. Jag har börjat uppskatta de små vardagliga händelserna som faktiskt sker varje dag mer och mer, genom att göra det har jag i alla fall lättare att leva i nuet. 

Ibland blir inte saker som vi tänkt oss, saker blir faktiskt fel och det får bli fel. Men det är upp till oss själva hur vi väljer att hantera det och hur vi reagerar på det som inte blir som vi från början tänkt oss. Vi ställer allt som oftast väldigt mycket orealistiska förväntningar, som att vi alltid oavsett måste se bra ut och må bra hela tiden, Det är inte SUNT för fem öre. Ingen ser alltid bra ut och vi kan inte må bra hela, hela tiden, vareviga dag. Då är det något som inte stämmer. Vi mår alla dåligt då och då i livet och måste tillåta oss att må dåligt om vi gör det. Vi kan inte bara köra på i samma, gamla tempo vi är vana vid, förskjuta att vi mår dåligt. Då blir smällen ännu hårdare den dagen kroppen säger ifrån. 

Har du också mycket måsten i ditt liv? Det har jag i alla fall. Genom Mats Billmark och Susan Billmark fick jag mig en tankeställare som jag kommer försöka jobba med framöver. 

Måsten kan till exempel vara: 

* Bli en bättre förälder
* Bli en bättre partner
* Gå ner i vikt 
* Tjäna mer pengar
* Byta jobb

Vem är det som sätter upp alla dessa måsten? Några kan vara våra föräldrar, våra vänner, eller våra partners som har lagt dessa på oss. Vad vi kan göra då är att göra en lista på de måsten vi har i just vårt liv, TA BORT ALLA MÅSTEN SOM INTE ÄR VÅRA EGNA.

Några av de måsten vi har är realistiska medan andra är helt orealistiska. Vad vi kan göra är att förvandla de måsten som verkligen är endast våra och ingen annans påtvingade måsten till realistiska mål. Vi ska känna inom oss att vi vill genomföra det vi bestämmer oss för. När vi bestämt oss för vilka måsten vi vill genomföra och är helt och hållet säkra på att det är våra egna och ingen annans kan vi förvandla dem till mål vi vill genomföra på vår färd genom livet. 

DET ÄR ALDRIG FÖRSENT 

BÖRJA IDAG

HA LAGOM HÖGA FÖRVÄNTNINGAR 

DET FINNS INGET SOM HETER MISSLYCKAS

#Blogg100, dag 7, Helgtips

Lördag, vad göra med familjen? Bor i Stockholm. Tänkte tipsa om tre saker ni kan göra med familjen som inte kostar skjortan. 

1. Game Of Thrones utställningen i Kungsträdgården - Fri Entré

2. Junibackens teaterensemble kommer den 8/3 kl 14 spela delar av sin föreställning Bokstavsbageriet i bokhandelns mysiga sagohörna. 

Efter föreställningen finns barn i stan på plats vid Mäster Samuels scen och tipsar om roliga saker att göra. De har en slajmverkstad där barnen kan göra sitt eget slajm. 

Fri entré 

3. Ta er ut i skogen, ta med grillkorv, korvbröd, ett glatt humör och familjen. Gör upp en brasa på en redan ordnad grillplats där ni bara är och umgås med familjen. Detta är underskattat men en gemenskapskänsla för alla i familjen oavsett ålder. 

#Blogg100, dag 6, Game of thrones

I morgon är det Game Of Thrones utställning i Kungsträdgården i Stockholm, för er som missat det. Jag som är på första säsongen än så länge, undrar inom mig, hur har jag kunnat missa denna serie från början? När man väl sätter sig och tittar på den och kommer in i serien och dess värld och allt magiskt som sker är man fast, som så många andra. Även om det förekommer många sexscener som inte är riktigt ok, våldsamma scener är serien helt underbar.

#Blogg100, dag 5, Hemmasittare

Kanske undrar ni vad detta är och vad som menas. Jag vill lyfta fram dessa barn och ungdomar som är väldigt många i Sverige som drabbas och att det finns ett stort mörkertal vad gäller hemmasittare. 

Att vara förälder till ett barn som tillhör denna kategorin tar oerhört på krafter och energin. Allting i livet ställs på sin spets, man vet varken ut eller in vad man ska göra när dessa perioder kommer. 

Många barn i dagens samhälle far illa skolgången tyvärr på grund av deras funktionsnedsättning, det måste vi alla hjälpas åt att göra något åt. I Sverige har vi en rättighetslagstiftning som kallas skolplikt. Alla barn, även barn med funktionsnedsättningar har rätt till en utbildning.Kommunen har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla en utbildning som är anpassad till varje barn. Det finns dock många, många barn som står i olika artiklar som jag läst om som inte får sin lagstadgade utbildning, för de klarar inte att gå till skolan, de kallas ”Hemmasittarna”. 

Innan jag som förälder läste om dessa barn och dessa intressanta artiklar som måste lyftas ännu mer i skolans värld för att kunna hjälpa dessa barn och ungdomar hade jag ingen aning om att det var så. Inte förrän jag som mamma som har en underbar, härlig son som har adhd/atypisk autism men som jag fått kämpa och får göra ännu och som tillhör ”Hemmasittarna” visste jag inte någonting om detta. Allting klarnade för mig som mamma och ett helt annat lugn kom över mig. Det finns hjälp och stöttning att få i den situation man befinner sig i. Det är inte mitt och min sons fel att det blivit såhär, det är inget unikt. Det är vanligast bland pojkar som har diagnos att det blir såhär än hos s flickor berättade min sons läkare på BUP för mig. 

Skolorna hotar med att det är "skolplikt". Vi föräldrar vet det, vi behöver inte få ännu mer dåligt samvete att vi inte förmår att få våra barn till skolan och barnen behöver framförallt inte bli ännu mer stressade än vad de redan är med att försöka få vardagen, livet att få ett sammanhang och fungera. Problemet är att skolplikten inte hjälper dessa barn, eftersom situationen uppstår när skolgången inte är tillräckligt anpassad. Tiden för återhämtning är ofta väldigt liten hos dessa barn, i funktionshindret ingår tyvärr för många sömnstörningar och/eller problem att varva ner. Så är det för min egen son som har det jätte jobbigt att somna på kvällar och nätter och kan inte varva ner. 

Obalansen mellan stress och vila blir alldeles för stor då. Det är dessa barn samt nu min son som är 11 år som lever ett liv som är stressande som den och har svårt att få någon vila från den stressen. Det verkar självklart för mig att ingen människa och framförallt inte barn och ungdomar klarar att leva så under en längre period i livet. Det blir som så att orken helt enkelt tar slut, barnet gör det enda som är vettigt, undviker helt enkelt den stress som är ohållbar i skolan. Det är inte för att barnet inte längre vill gå till skolan, det handlar snarare om att barnet inte kan gå till skolan. 

När det gått så långt så att barnet inte klarar situationen hjälper det inte med mer stress i form av hot eller tvång. Det hjälper inte att sätta in snabba åtgärder som drar tillbaka personen till samma livssituation. Det enda som hjälper är vila och börja om från skolan med att anpassa, anpassa, anpassa, detta kan ta lång tid och är ett mödosamt arbete men väl värt allting i slutändan. 

Det jag som förälder kan känna är att omgivningen sagt i många år och känna än idag ”det går över, det är en fas han är i”, ”du är en dålig mamma, du uppfostrar honom fel”. ”Du har inga regler”. När man hör dessa ord var och varannan dag under flera års tid tror man till slut på vad alla säger. Många gånger har jag tvivlat på mig själv som förälder. Nu har jag kommit till den punkten att jag är så pass stark i mig själv att jag vet att jag gör ett bra jobb som mamma. Att jag inte kan göra mer än jag gör i den situation vi befinner oss i. 

Dessa utbrott som min son och jag fått tampas med under flera års tid är inte helt lätta. Det finns stöd och hjälp att få. Jag har gjort alla fel jag kan göra som förälder när min härlige son får utbrott, tro mig. Jag har försökt ”visa vem som bestämmer” men det triggar snarare fram utbrottet så det blir ännu starkare och då tar det ännu längre tid innan utbrottet ebbar ut. Att försöka motivera min son att uppföra sig väl genom att ge bestraffning eller belöning fungerar inte heller, agerandet min son har beror inte på brist utav motivation, han har inte den förmågan helt enkelt som andra barn har i samma ålder. 

Jag som förälder har många gånger fått höra från omgivningen och hört bakvägen om vänner som inte vågar säga det rakt ut till mig, vilket är väldigt fegt att jag ”ger efter” för min son, men hallå skulle du tvinga någon som är handikappad att försöka ställa sig upp på sina ben och kräva att de ska gå? Tror inte det. För att hjälpa min son försöker vi undvika saker som ofta framkallar utbrotten så att det blir ett lugn runt omkring honom. Då kan jag som mamma lättare hjälpa honom att utveckla det han brister på. 

#Blogg100, dag 4, Inre hälsa

Ibland i livet tar energin slut, jag orkar inte lika mycket som jag brukar. Då måste jag för att återhämta mig ta det lugnare, ganska rejält. Speciellt efter de två åren jag var sjukskriven för utmattning, min stressnivå fungerar annorlunda. Jag får lära mig hela tiden att leva med det samt att hantera detta. 

Den inre hälsan är minst lika viktig som den yttre hälsan, om vi inte mår bra inom oss, då kan vi inte heller göra något åt den yttre hälsan. Dessa båda går hand i hand, mår vi bra inom oss, då finns energin, orken, glädjen att ta tag i den yttre hälsan, att leva mer hälsosamt och träna så pass mycket vi innerst inne vill. 

När inte orken finns inom, då går all energi åt till att försöka klara av allt det vardagliga i livet, då finns inte orken och energin till att ta tag i den yttre hälsan som går hand i hand med hur vi mår inom oss. 

Om du vill börja må bra helt och fullt, börja med det inre så kommer energin till det andra inom sinom tid.

#Blogg100, dag 3, Tankar om nuet

Att leva i nuet är ett hett samtalsämne för många i dagens samhälle, inte så konstigt kan jag tycka som själv varit utbränd och är väldigt stresskänslig. Samhället är inte byggt för alla oss som inte tål stress i alltför hög dos, vi människor är inte gjorda för all information vi ständigt matas med från alla håll och kanter. 

Hur många gånger om dagen kollar du din mobil? Jag kollar min väldigt många gånger per dag. Läste någonstans att vi kollar vår mobil 100 gånger på en dag, fatta vad mycket dyrbar tid det går åt som vi kan lägga på annat. Kanske borde vi vuxna inte klaga på våra barn så mycket när de sitter vid sina datorer, med sina surfplattar, med sina mobiler om vi själva inte kan hantera vårt beroende av att ständigt vara uppkopplade, ständigt kolla vår mobil, om det hänt något på exempelvis Facebook, om vi fått ett mail eller dylikt. Är det verkligen så viktigt med att titta efter hela tiden, att ständigt vara nåbar? 

Många säger att de har väldigt ont om tid till att få tid till sig själv, tid att hämta andan, tid att bara vara. Vi kan påverka detta mycket själva har jag fått erfara under de två åren jag var sjukskriven för utbrändhet. Ibland går jag upp en halvtimme tidigare än jag behöver för att koppla av, läsa i en bra bok, skriva dikter, sitta en stund för mig själv med en kopp kaffe. Just för att få den här lugna stunden jag såväl behöver för att dagen ska starta på ett bra sätt för mig själv, för att påminna mig om att inte stressa iväg, att sakta ner vardagen och mitt tempo. 

Många av oss har väldigt mycket uppbokat i almanackorna, möten, träffar med vänner, kalas, saker att göra hit och dit. Se över om du verkligen behöver göra allt du bokat upp, eller hur känner du inom dig, vill du verkligen göra allting du bokat in? Om du känner att du inte vill eller inte behöver göra allt som står, ta bort dessa saker. Det är helt ok att säga NEJ, för då väljer du DIG SJÄLV. Det är du som ska orka, det är du som har ansvar för dig och ditt liv, hur du lever det, ingen annan. 


Glöm inte bort att det viktiga i ditt liv är att koncentrera dig på att det ska fungera för dig - i ditt liv. Om du känner att det inte fungerar på ett sätt som är bra för din hälsa är det dags att stanna upp, reflektera över vad som behöver förändras för att det ska fungera för just dig och din familj. Det går att förändra, även om det ibland tar tid. 

#Blogg100, dag 2, Träning

Att må bra hör till min vardag, jag gjorde gbp april 2013, sedan dess har jag mått bättre och bättre med min hälsa även om mycket sitter i huvudet. Måste jobba mycket med mig själv, min självkänsla och tankarna kring mat och godis.

Jag tränar 3-4 gånger per vecka, kan varmt rekomendera att gå på olika pass av olika slag på ett gym. Jag själv brukar gå på:

BodyJam
BodyAttack
Zumba
Bodypump
Dansaerobic

Min nya blogg

På denna blogg kommer ni ta del av vardagens bekymmer, glädjeämnen, stunder av lycka, stunder av oro som kan tänkas dyka upp i livet. Där jag är just nu, just här. Livsbetraktelser helt enkelt. Är med i utmaningen ett inlägg om dagen i 100 dagar. Ska bli spännande och utmanande att blogga så pass mycket, har inte förut ägnat mig mycket åt bloggande. 

#Blogg100, dag 1, Rörig måndag

Efter ett mysigt sportlov med min son och hans kompis börjar första arbetsdagen och skoldagen inte som jag tänkt mig. Utbrott som är rejält, var länge sen det blev ett så starkt utbrott som idag. Energin jag hade på morgonen är som bortblåst efter att ha varit tvungen att sitta och hålla om min 11 årige trollunge till han var någorlunda lugn igen tär oerhört på krafterna. Energin räcker inte till mer än att handskas med detta en dag som denna, krävs för mig en hel dag att vara, återhämta mig. Om jag låtsas som inget, kör på, då blir det ännu värre senare. Det har jag fått erfara förut, då blev jag sjukskriven i ett och ett halvt år för utbrändhet.

 Det är oerhört viktigt att lyfta fram att vem som helst kan drabbas av utbrändhet, att det tar tid att återhämta sig, att det faktiskt är helt ok att det tar tid att komma igen. När man väl hämtat sig är det lika viktigt att inse att det inte fungerar som förut, köra på i samma tempo. För mig fungerar det som så, att min stressnivå inte är lika hög, att jag måste lyssna på kroppen än mer än förut. Jag har lärt mig känna när det blir för mycket och när min kropp säger ifrån.