Det är inte alltid lätt att leva, livet har motgångar, medgångar, stormar, lugna varma vindar. Livet just nu, just här är väldigt, väldigt stormigt. Min 11 åring skolvägrar tyvärr för tillfället på grund av mobbing i skolan för tredje gången. Han har varit hemma från skolan i 5 veckor för närvarande. Vi har försökt göra allt både min älskade 11 åring och jag, han är stressad, har ångest, mår allmänt dåligt på grund av det här. Jag är maktlös och drar i många tåtar för att få den hjälp vi behöver men det går segt och tar tid.
Försök ta på en 11 åring kläder, som slåss, sparkas, gråter, har ångest och skriker "jag hatar min skola, det kommer aldrig bli bra, jag tänker aldrig mer gå dit". En 11 åring är stark när de är arga och har utbrott. Ska man som barn och förälder behöva utstå sådant här. Skolplikt i all ära, men det går till en viss gräns. När vi som både barn och förälder gjort allt vi kan, då kan vi inte göra mer. Min 11 åring har lika mycket rätt till utbildning som alla andra barn som faktiskt förmår ta sig till skolan, då får skolan och kommunen se till att han faktiskt får hemundervisning och i lugnt tempo försöka få med honom tillbaka till skolan, i hans tempo och inte stressa honom ännu mer och inte ge mig som förälder ännu mer dåligt samvete kring skolsituationen.
Vi känner oss båda redan totalt värdelösa som det är på grund av allting. Tydligen är det så att som förälder får man skrika sig blå för att få den hjälp barnen har rätt till.
Va ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg.
SvaraRaderaFörsta funderingen är vad skolan gör för att sätta stopp för mobbingen. Hoppas verkligen att det löser sig.
HA en fin dag!
Ny adress (alltså inte den som blogger-login leder till); http://livetsutmaningar.blogspot.se/
Skolan har pratat med de som mobbar men i min sons fall krävs mer för att få honom tillbaka till skolan. Han har ångest som heter duga...klarar inte av att ta sig iväg försöker få skolan att ge hemundervisning ett tag. Om de gör det kan man ta det successivt i hans tempo.
Radera