De senaste två veckorna har varit de värsta i mitt liv, går inte i ord att beskriva den känsla, den tomhet som bor inom mig. Önskar inte ens min värsta fiende det jag går igenom för tillfället. Att samhället fungerar såhär är skrämmande, att det får fortgå, att vi inte får den stöttning och den hjälp vi behöver är skrämmande. Den ena skyller ifrån sig till den andra av samtliga instanser, den kan inte göra så, den kan inte göra si. Känner mig totalt maktlös hur jag ska agera, vad jag ska göra, vem ska jag vända mig till?
Varje dag kämpar jag med att hålla ihop mig själv, för att inte gå under, försöker stänga av, det fungerar ibland, men inte så bra. Det som räddar mig just nu, i detta läge är träningen, alla grymma pass på Gym & Motion, min familj, mina vänner och min underbara sambo. Utan allas stöttning skulle jag inte orka, skulle jag inte ha kraften. Försöker se målet framför mig, att det ska gå vägen med allting, att det ska lösa sig på något sätt men det känns tungt, väldigt tungt om jag ska vara ärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar