Solen skiner idag, fredag i Stockholm, följde med min sambo
till hans jobb för att få tänka på annat, rensa tankarna från allt det jobbiga
jag har att bära på som tär på energin, som tär på mitt mående, som äter upp
mitt inre, sakta, sakta, lite för varje dag. En viktig pusselbit är borta ur
mitt liv, min älskade son, som blir undanhållen utav sin pappa på ett sätt som
inte är ”rättvist spel”.
Vi åkte MC till hans jobb, finhojen Triumph Adventurer, så
mysigt att puttra omkring på den, det är en sådan frihetskänsla att åka MC, man
glömmer både tid och rum, blir ett med den på något sätt. Skönt att ta sig på
MC när det är rusningstrafik, man kommer fram överallt och smidigt är det.
Sitter nu på min sambos jobb och skriver blogginlägg,
skriver på min nya bok som handlar om det jag upplevt från den 31 mars fram
till idag, ska skriva varje dag om hur det går med allting, hur jag upplever
samhället, hur jag mår som förälder, hur jag tänker om skolan som inte allt
stöttar mig utan endast min sons pappa som verkar få göra hur han vill och
styra och ställa hur mycket som helst. Vågar inte skolan säga ifrån till honom?
Har de sådan respekt för honom och hans mamma? Jag, kuratorn samt rektorn på
min sons skola pratade om att för vår sons skull ska ingen av oss medverka i
skolan på grund av att han ska få vara sig själv, bara vara, utan tankar på hur
det är mellan mig och hans pappa med vårdnadstvisten. Då gäller det att skolan
ser till att hans pappa följer detsamma, och inte bryter mot det de tagit upp
med oss.
Jag försöker att trots allting som sker leva så normalt som
möjligt, det fungerar ibland, men rätt vad det är kommer allting över mig, då
gråter jag hejdlöst, utan stopp på tårar verkar det som. Men så kommer jag
igen, hittar ny styrka, ny kämparglöd att det ska ordna sig allting, att detta
ska bli bra i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar