#Blogg100, dag 62, Vad skriver jag om

Jag har läst igenom min blogg och upptäckt att jag egentligen inte har någon struktur i vad för ämne jag tar upp. Jag skriver om det jag känner för just den dagen jag skriver inlägget. Det kan vara om något jag läst om eller om tankar som far omkring inom mig som måste ut. Många andra bloggare har en viss struktur i sitt bloggande har jag märkt då jag läst. Kanske, kanske hamnar jag där så småningom, vi får se vad som händer.

#Blogg100, dag 61, att läsa andras bloggar

Att läsa andras bloggar är inspirerande, lärorikt och insiktsfullt. Då kan du som människa få nya infallsvinklar du aldrig annars tänkt på innan. Jag har många gånger fått upp ögonen när jag läst andras bloggar och även fått inspiration till mina egna blogginlägg.

#Blogg100, dag 60, Livet

Livet tar dig in på alla möjliga vägar, ta vara på varje dag du har med de du bryr dig om. I morgon kan det vara försent, brusa inte upp om småsaker i vardagen, det finns viktigare saker att lägg energi på än små saker du går och retar dig på. Är det värt att ta upp minsta lilla sak?

#Blogg100, dag 59, visdomar på foton

#Blogg100, dag 58, musik och texter

Jag har alltid så länge jag kan minnas älskat musik. För mig är musik oerhört viktigt och gör livet lättare och mer innehållsrikt. Det är viktigt att texterna är tänkvärda och säger något. Min absoluta favoritartist av de svenska är Lars Winnerbäck som med sin musik och texterna ihop får ens inre att må bra, tänka och hantera allt i livet som du kan tänka dig. Hans texter tar upp livet som det är. Han sjunger om livet, om ångest, tvivel, att vi vill så mycket, att vi vill bort från det liv vi lever, att vi strävar efter toppen alltför mycket, men vad händer när vi är där? är vi lyckliga då? På ett finurligt, bra sätt lyckas Lars Winnerbäck hela tiden fånga det vi andra har så svårt att prata om. Många utav hans texter har hög igenkänningsfaktor.

#Blogg100, dag 57, träna, träna, träna

Denna månad har jag tränat mer än någonsin. Det är just nu träningen som får mig att hålla mig över ytan, att orka med det jag tvingas genomlida i livet. Om jag inte hade hållit igång träningen så pass mycket hade jag aldrig orkat med allting. Varken jag eller min 11 åring tjänar på att jag klappar ihop när han kommer hem, vad jag längtar att få krama om honom, hålla honom i min famn och säga hur mycket jag älskar honom. Det gäller att vara stark nu för att orka med allt det jobbiga som ligger framför mig och allt som varit. Träningen har gett resultat rent fysiskt också, då är det extra kul att hålla vid att fortsätta träna.

#Blogg100, dag 56, ny bok

Håller på för fullt med min nya bok som kommer handla om det som drabbat mig, min son och min sambo sedan den 31 mars 2015. Vi lever i en mardröm för tillfället, det här jag är med om är det värsta jag varit med om i mitt 37 åriga liv. Önskar inte min värsta fiende det jag får vara med om. Att människor kan vara så elaka i samhället idag, som förstör för en hel familj, hela livet. Kommer ta lång tid innan jag återhämtar mig från den här upplevelsen. Genom att skriva om det här bearbetar jag samtidigt det vi får genomlida, får genomgå som par, som familj. Genom skrivandet får jag kraft, hämtar energi, får ur mig allt jag behöver få ur mig.

#Blogg100, dag 55, MC genom Stockholms trafik

Solen skiner idag, fredag i Stockholm, följde med min sambo till hans jobb för att få tänka på annat, rensa tankarna från allt det jobbiga jag har att bära på som tär på energin, som tär på mitt mående, som äter upp mitt inre, sakta, sakta, lite för varje dag. En viktig pusselbit är borta ur mitt liv, min älskade son, som blir undanhållen utav sin pappa på ett sätt som inte är ”rättvist spel”.

Vi åkte MC till hans jobb, finhojen Triumph Adventurer, så mysigt att puttra omkring på den, det är en sådan frihetskänsla att åka MC, man glömmer både tid och rum, blir ett med den på något sätt. Skönt att ta sig på MC när det är rusningstrafik, man kommer fram överallt och smidigt är det.

Sitter nu på min sambos jobb och skriver blogginlägg, skriver på min nya bok som handlar om det jag upplevt från den 31 mars fram till idag, ska skriva varje dag om hur det går med allting, hur jag upplever samhället, hur jag mår som förälder, hur jag tänker om skolan som inte allt stöttar mig utan endast min sons pappa som verkar få göra hur han vill och styra och ställa hur mycket som helst. Vågar inte skolan säga ifrån till honom? Har de sådan respekt för honom och hans mamma? Jag, kuratorn samt rektorn på min sons skola pratade om att för vår sons skull ska ingen av oss medverka i skolan på grund av att han ska få vara sig själv, bara vara, utan tankar på hur det är mellan mig och hans pappa med vårdnadstvisten. Då gäller det att skolan ser till att hans pappa följer detsamma, och inte bryter mot det de tagit upp med oss.

Jag försöker att trots allting som sker leva så normalt som möjligt, det fungerar ibland, men rätt vad det är kommer allting över mig, då gråter jag hejdlöst, utan stopp på tårar verkar det som. Men så kommer jag igen, hittar ny styrka, ny kämparglöd att det ska ordna sig allting, att detta ska bli bra i slutändan. 

#Blogg100, dag 54, sakta tiden går

Sakta tiden går

sakta tiden går
rår ej på
allt som skerrår ej för

alla orosmoment

tar en dag i taget
tar ett kliv åt gången

nära det inre
en själ
full av oro
full av maktlöshet

tar en dag i taget
medan oron biter tag
allt fastare grepp
allt hårdare grepp
om det inreden glöd som inom bor

sakta tiden går
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 53, kan någon någonsin förstå?

Kan någon någonsin förstå?

kan någon någonsin förstå
ångesten som kryper omkring
ålar inom mig
gör sönder hela mitt inre
en liten bit i taget för var dag
som går vi är ifrån varandra
rår ej för
tårar som rinner
rår ej för
oron inom
utom
överallt och ingenstans
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 52, jag är arg, besviken och ledsen

När jag tänker på det jag, min son och min sambo får utstå för tillfället blir jag arg, besviken, ledsen, får en inre oro som inte är rolig. Att samhället inte agerar, att ingenting verkar hända, att allting går så långsamt när det gäller ett barn som har rätt till båda sina föräldrar är för mig ofattbart. 

När den ena föräldern undanhåller en 11 åring från den andra föräldern på grund av egoistiskt och själviskt sätt, som inte är för barnets bästa, när den ena föräldern gör detta för att jävlas är det inte för vår gemensamma sons bästa. Det är sjukt hur elak man kan var som förälder mot den andra föräldern.

Nu har det gått tre veckor sedan jag fick träffa min son, fick prata med honom. De första tre dagarna sände vår 11 åring sms hela tiden till mig ”Jag klarar inte av att leva utan dig mamma”, ”när får jag komma hem”, ”vill inte bo hos min pappa”. Då gör det ont i mamma hjärtat, jag blir mer och mer beslutsam att detta ska ordnas, att han ska få komma hem, dit han vill, där han vill vara och bo.

Att som förälder inte ens få prata med sitt barn på grund av den ena föräldern vill jävlas, försöka knäcka, gör oerhört ont inom, smärtar, lämnar ett tomrum utan dess like som nog ingen någonsin kan förstå som inte varit med om något liknande i sitt liv. 

Blogg100, dag 51, visdomsord

#Blogg100, dag 50, visdom

Livet består av upp och nedgångar för oss alla. Skrivandet har många gånger räddat mig när det är jobbigt. Idag delar jag med mig av några av mina små visdomsord på egna bilder. 

#blogg100, dag 49, en dag med sol

Idag bar det av in till Stockholm och Kungsträdgården för att kika på de blommande körsbärsträden. Strålande sol, glass och kaffe i solen. Strosande i Stockholm, småshopande, både lunch, rosévin och middag hanns med för mig och mamma. Det var inte bara vi inne i storstan, ett antal andra, lika glada och entusiastiska människor hade tagit sig in till storstan. 

#blogg100, dag 48, En dag & kväll i Sthlm

Livet pågår trots att det ser ut som det gör just nu, ska inte säga att det är lätt. Det är jäkligt tufft, som att leva i en mardröm. Om jag ger upp hjälper jag inte min älskade Trollunge. Kämpar för honom och tänker visa sanningen, vi vet vad som är sant och inte. 

Varje dag känns som en hel evighet, som om jag är mitt i en mardröm och väntar på att vakna upp. Idag tog mamma och jag oss in till storstan för att tänka på annat, vi måste försöka trots allt. 

Började med att fika på Kulturhuset, sedan blev det lite shopping och promenad ner mot gamla stan och tillbaka igen. Vi avslutade våran stund i Sthlm med att äta på kolgrillsbaren i Kungshallarna, vi passade på att ta varsitt glas med rödvin till maten. 

#Blogg100, dag 47, träningen ger ro

När jag tränar får jag ro, harmoni och glädje i hela mig. Jag känner mig starkare, får mer energi att orka med livet för tillfället då mitt liv just nu är en enda mardröm. Önskar så att livet ska återgå till det normala, att det ska bli som det ska vara. Hur ska jag orka ta mig igenom allt frågar jag mig gång på gång, hur ska jag hitta energin till att orka kämpa tills allt löst sig? På något sätt finner jag energin att kämpa mig vidare.

Sedan januari månad har jag tränat 13 pass per månad, nu i april månad är jag uppe i 11 pass redan. Fler lär det bli, har verkligen kommit in i att träna, känns toppen och jag tycker bara att det blir roligare och roligare, det ger resultat som jag förut bara drömt om. Ska lägga till mer styrkepass i träningen, tränar mest danspass, vill ha lite mer styrka, tänkte lägga in bodypump och thaibox bland annat.

#Blogg100, dag 46, försöker leva trots allt

De senaste två veckorna har varit de värsta i mitt liv, går inte i ord att beskriva den känsla, den tomhet som bor inom mig. Önskar inte ens min värsta fiende det jag går igenom för tillfället. Att samhället fungerar såhär är skrämmande, att det får fortgå, att vi inte får den stöttning och den hjälp vi behöver är skrämmande. Den ena skyller ifrån sig till den andra av samtliga instanser, den kan inte göra så, den kan inte göra si. Känner mig totalt maktlös hur jag ska agera, vad jag ska göra, vem ska jag vända mig till?

Varje dag kämpar jag med att hålla ihop mig själv, för att inte gå under, försöker stänga av, det fungerar ibland, men inte så bra. Det som räddar mig just nu, i detta läge är träningen, alla grymma pass på Gym & Motion, min familj, mina vänner och min underbara sambo. Utan allas stöttning skulle jag inte orka, skulle jag inte ha kraften. Försöker se målet framför mig, att det ska gå vägen med allting, att det ska lösa sig på något sätt men det känns tungt, väldigt tungt om jag ska vara ärlig.

#Blogg100, dag 45, små tankar

våga vara dig själv
*Sofhia Wirström*

våga gå din egen väg
*Sofhia Wirström*

lyssna ej
på skvaller
*Sofhia Wirström*

lita på dig
själv
inte andra
*Sofhia Wirström*

dina tankar
är viktiga
*Sofhia Wirström*

minns att du alltid
alltid är viktig 
*Sofhia Wirström*

låt ingen någonsin
bestämma över dig
*Sofhia Wirström*

#Blogg100, dag 44, styrka

Genom vänner får man styrka och kraft att orka kämpa vidare hur hårt stormen än tar i. Är tacksam för att ha de vänner jag har som ger mig sådan oerhörd styrka och kraft.

Har även världens bästa sambo som kämpar nu när livet för oss båda är tufft. Vi kommer klara detta tillsammans och gå starkare ut från denna mardröm.

Min underbara familj som drar mig upp nu när allt är som tuffast. Har hittat styrka att kämpa och inte ge upp. Alla dessa tårar har gjort att jag hittat en enorm styrka och envishet att detta ska jag klara.

Träningen på gym & Motion I Åkersberga med alla underbara ledare är fantastisk och ger mig sådan energi och glädje mitt i allt.

Ett gnälligt inlägg idag men fullt av styrka och hopp.

#Blogg100, dag 43, livsbetraktelser

Hösten 2014 gav jag ut min första diktbok "livsbetraktelser". En dröm jag hade att få ge ut mina dikter och texter. Är jätte nöjd och stolt över det.

Boken tar upp allt du kan tänka dig som kan dyka upp i livet. Alla kan känna igen sig i mina dikter och texter, du kan finna tröst eller inspiration. Livsbetraktelser kan sägas vara en diktcoaching bok som coachar dig på din vandring.

#Blogg100, dag 42, inga måsten

En dag utan några måsten är en dag med njutning,  chans att hämta energi och kraft. Sådana dagar är välbehövliga, för mig var det totalt nödvändigt idag att inte ha måsten. 

#Blogg100 dag 41, livsöden

Alla bär vi på olika livsöden som påverkat oss och påverkar oss ännu idag i våra liv på ett eller annat sätt. Vi är alla unika individer med olika slags ryggsäckar som ibland tynger ner och ibland lättar vår börda.

Att få alldeles för mycket "skit" samlat i de ryggsäckar vi bär från barnsben till där vi befinner oss just nu, just här är inte det lättaste att tampas med alla gånger. Vi hanterar de hinder som dyker upp olika beroende på sinnesstämning och vad vi varit med om...

Se varandra med nya ögon,  döm inte andra innan du vet vad som just de bär med sig från tidigare. Se varandras styrkor och lyft dessa istället för att se varandras svaga sidor.

#blogg 100, dag 40, träning ger harmoni

Igår prövade jag pilates för första gången, var toppenbra och väldigt harmonisk och skön träning som kommer ge mig mer styrka på många sätt. Kommer definitivt fortsätta med pilates. Direkt efter pilates körde jag zumbastep, så kul och bra musik. 

Träning ger mig harmoni i livet hur tufft och jobbigt det än är. tränar jag glömmer jag bort allt som är jobbigt och svårt och orkar även ta tag i saker jag annars inte orkat. Idag, torsdag blir det att ta sig iväg för ett härligt pass Bodyjam, ett underbart danspass med fart och fläkt. 

#Blogg100, dag 39, visdomsord

du finns 

nu

här

för din skull

*Sofhia Wirström*

små tankar 

om livet

viktiga äro

*Sofhia Wirström*

du är alltid här

för din skull

ingen annans

*Sofhia Wirström*

du är viktig

i mitt liv

*Sofhia Wirström*

#blogg 100, dag 38, träning

Var på ett härligt, svettigt pass ikväll, kan varmt rekommendera Bodyattack. Full fart, mycket hopp, tokbra musik och rejäl genomkörare för kropp. Både rum och tid glöms bort, inget annat i tankarna och man undrar varje gång vad sjutton man gett sig in i och hur man ska orka i 60 minuter.

#blogg 100, dag 37, MC tur

Idag blev det en MC tur, det bar iväg mot Vaxholm, färjan över till Rindö och färja över till Värmdö och vidare in mot Stockholm och gamla stan och hem igen. Härligt med en tur i solen med min älskling.

Att åka hoj är en underbar känsla som gör att man glömmer tid och rum. Allt annat är oviktigt. Ett med hojen, vägen, naturen och sig själv.

#Blogg 100, dag 36, längtan

Längtar till stormen är över, längtar till livet återvänder till det normala igen. Längtar att få krama om dig, min underbara fina 11 åring. Du är det finaste jag har. 

#Blogg 100, dag 35, påskafton i Örebro

Sol, fint väder, shopping, fika i Wadköping med världens bästa sambo och påskmiddag med mamma och pappa i hemstaden Örebro. Vi har bott på Grand Hotell i två nätter i svit för att fira 2 år.

Det är här, i hemstaden jag tankar energi, hämtar kraft, kan ladda om batterierna. Underbar helg slutar med godis och lite TV tittande innan det är dags att krama kudden.

#Blogg 100, dag 34, vår, oro, glädje

Den där känslan jag idag har inom mig är just vår, underbart när solen värmer och det känns att det är på väg åt rätt håll.

Den andra känslan samtidigt oro..oro för min älskade son som blivit orättvist behandlad av mynidgheter gör så ont inom mig. Jag slåss med näbbar och klor allt jag förmår.

Långfredag... Jag och min älskade sambo firar två år några dagar senare än vi faktiskt blev ett par...mysig helg med massa lyx. Underbart bara bli bortskämda. Måste ha glädje mitt i allt.

#Blogg 100, dag 33, Skärtorsdag med snö

Snön är tillbaka, aprilväder med andra ord. Igår firade jag och min sambo 2 år. Just nu, just här har vi det väldigt jobbigt, inte mellan oss men med annat vi inte kan påverka. Detta har fört oss ännu närmre varandra och vi klarar allt tillsammans och ska klara detta vi nu drabbats av. Längtar bort, till en annan tid, en annan plats, en annan stund när allting löst sig som ligger framför oss, som tär på våra krafter, vår energi, vår ork. Idag blir det träning tillsmamans, BodyJam, så kul träning och underbar musik med de bästas BodyJam instruktörer man kan ha. Varje torsdag ser jag fram emot denna stund då vi går iväg och kör järnet.

#Blogg 100, dag 32, Var rädda om varandra

Sitter vid datorn, ledsen, ur form, arg, frustrerad. Livet är inte lätt, det som inte dödar härdar sägs det. Men måste livet vara så jobbigt då? Var rädda om varandra, där ni är, nu och här, rätt vad det är kan livet ändras drastiskt på bara en sekund. Visa de ni har nära er, hur mycket de verkligen betyder för er. Nästa dag kan det vara försent.